Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 11 oktober 2025
Anette stod med sitt i handen och sade allt efter en stunds mellanskof: "det skall jag ge åt lilla syster". "Hvilken söt, vänlig pia", prisade husets gäster. Petter stod också med sitt namnam, såg högst begärligt derpå, stoppade en karamell i munnen, det öfriga i fickan och smög sig ut. Men han sprang till barnkammaren och gaf resten åt lilla syster.
Nå, svara, barn! Säg god dag, Stellan! Då skreko alla barnen: God dag, Stellan, så att han hoppade till igen. Och somliga av dem skrattade åt honom. Stellan placerades allra längst nere i klassen. Han stoppade ögonblickligen händerna bakom ryggen utan att ha blivit tillsagd. Nej, se det var en riktigt snäll gosse, sade tant Augusta.
Men när trappan man hunnit och lätt från sitt hufvud hon hatten Lyftat och ordnat i hast de yppiga lockarna åter, Tog hon den älskade ynglingens hand, helt tyst i sin bäfvan, Öppnande dörren och trädande in till sin fader i kammarn. Tung af mödor och år, i sin ensamhet hade den gamle Tröttnat att vaka och nyss mot den stoppade karmen af länstoln Lutat sitt hufvud och somnat.
Han stoppade häftena ned i en skrivbordslåda för att de ej skulle synas och tog fram ett i sänder, med lådan öppen, så att han fort skulle kunna gömma dem, när han hörde någon komma. Tre dagar efter han satt då och läste om naturvetenskapernas betydelse för världsåskådningen spratt han till. Nere från Josefs fönster hördes préférencesignalen.
Va vi ska mä den? Vi ska ha några pojkar å stå mä den i närheten, så di kan kasta ut den till oss ifall dä behövs. Han granskade linan ett slag, stoppade den tillbaka på dess plats, krängde ytterkavajen på sig och sade: Ska vi kila då? Ja, men Kalle, du har glömt gymnastikskorna. Visst fan!
Då vi gingo tillbaka till hållplatsen voro vi mycket hungriga. Redaktören Österdahl i Malmö stoppade fickorna fulla av en samhällsvådlig svamp. Hans tillstånd lärer i dag vara betänkligt. Så foro vi till Knäred, väl bekant sen en del år tillbaka. 88 kommunalordförander voro oss här till mötes och sjöngo för oss. Vi sjöngo tillbaka.
Med en artig gest räckte Kvick tillbaka den ena hundralappen till Ansén, stoppade lugnt de andra fyra i fickan och fortsatte sin väg mot de väntande ådekolångnubbarnas mångfald.
Herrarna vid spelbordet höllo paus; man hade kommit att berätta anekdoter om Karl XV. Överste Vellingk förde ordet. Värmen blev mer och mer tryckande; översten kände på sig efter något som han kunde knäppa upp eller taga av sig, men han fann ingenting annat än sitt kommendörsband med svärdsordens kors, som han slet av halsen och stoppade i byxfickan.
Men greven skakade på huvudet, han stoppade och tände sin turk och siktade röken mot länsmans runda glas och träffade. Valborg och Träsken stego på tå in i salen, höllo sig tätt utmed väggen. Slutligen kom lilla mamsellen. Gnuggande sömnen ur ögonen gick hon fram till greven och satte sig i hans knä.
Hon rev sig livligt i håret och tog till generalagentens illa dolda förvåning fram sin lilla snugga, stoppade den och tände, drog några kraftiga bloss och spottade långt ut i parken. För resten, fortsatte hon, har jag själv som liten, liten tös varit med om ett guldbröllop här på gården. Och det blev märkligt. Det var på grevinnans, min fasters tid och före Jan-Petters. Vill ni höra?
Dagens Ord
Andra Tittar