United States or Indonesia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Flickorna talade alla på en gång och sökte öfverrösta hvarandra. Hvad jag är glad, att Hanna är oskyldig! skrek Bibbi och dansade om med Aina Berg. Jag har hela tiden trott, att hon var det, sade Lilli, alldeles glömsk af att hon troget undvikit Hanna.
Göran svarade: Inte ska du bli kär i henne. Känner du inte, att hon luktar hedniskt blod. Men då blev Stellan förgrymmad. Han skrek: Det va en djävla lögn. Hon luktar gott. Hon luktar eau-de-cologne.
"Vart jag skall hän? Skulle det angå henne?" morrade kamrern. "Jag skall gå till syster min och fira jul. Missunnar hon mig det, kanske, när det inte är jul oftare än en gång om året." "Det var då det galnaste jag hört", skrek Augusta. "Skall inte kamrern sitta hemma och dricka toddy som vanligt?" "Tyst, människa", kommenderade gamle kamrern. "Jag gör hur fanken jag vill. Så hon vet det."
Men innerst inne bubblade en gryta över helveteselden. En liten gryta full med etter, och den leda vätskan kokte och steg ända upp i halsen, brännhet. Oark, hisch, hasch tvi! Det var väl Liter-Pelle. Lektorn snurrade runt. Och alibiet? Johnsson hade ju mött honom i Björkenässkogen? En får väl lov att hjälpa en gammal vän, påstod Johnsson. Mened! Mened! skrek Aposteln. Men han ångrade sig.
Då såg han, att hon arbetade, att det arbetade inom henne, att det arbetade i hennes strupe och i hennes ansiktes muskler. Tyst, å för Guds skull, bad han, innan hon ännu sagt ett ord. Det löste. Hon skrek till. Du! skrek hon. Tror du inte' jag vet! Tror du inte jag vet! Att hon är inne på ditt rum om nätterna! Hon fortsatte att skrika, än snyftande oklara ljud, än ord. Men han förstod icke orden.
Den sjuka skrek ännu förfärligare, när hon såg honom, och hörde alls inte på hvad han sade. Dessutom kastade hon sig ännu så, att Holpainen hade all möda att hålla henne. Jag kan inte göra någonting här, sade pastorn rådlös, men vi skola vänta på doktorn. Der kommer han också redan. Doktor Wialén kom in, lugn och allvarlig. Vid första ögonkastet såg han, hur det var fatt.
Hennes moder och tant Amelie rusade upp från sina platser och den äldre herrn sade: Barnet skriker! Fru Göransson ropade: Herregudihimmelenstron, barnet har ju fastnat med sin lilla fot mellan spjälorna! Ta ut foten, Anna-Lisa! Hjälp henne, Amelie!! Foten satt kvar. Amelie drog i Anna-Lisa uppifrån och fru Göransson låg i sanden och försökte underifrån att få loss foten. Anna-Lisa skrek.
Han blev besinningslöst rädd. I stället för att svara skrek han: Akta dig! Jag kan riva sönder testamentet när jag behagar! Faber stod en stund och funderade; därpå tog han ett steg fram mot gubben, stannade och sa: Hur skulle husbond kunna göra det? Jag har tjänat utan lön. Det vore orätt. Husbond skulle ångra sig.
På stranden stod en höna och skrek, och hon tyckte visst så med, att de voro oartiga, ty hon blängde med ögonen, böjde hufvudet på sned och såg sensibel ut. Harörat, som satt bak i båten, påstod, att hon hörde henne säga: "ack, ack"; men icke vet jag om det var sannt.
Det var den finaste docka vi sett och vi sade allesammans, att det var för galet att komma med en så fin present. Men min dotter blev så glad, att hon hoppade och skrek av glädje. Just en sådan docka hade hon alltid önskat sig. Hon var klädd i en grön sammetsklänning, hon hade svart hår eller nästan svart, och hon kunde sova riktigt.
Dagens Ord
Andra Tittar