Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 25 juni 2025
Du sade själv till mig: Käre Spöqvist, utbasuna till höger och vänster... Tig! Du är en brännvinsadvokat! röt Brackander. Du förivrar dig, min vän, genmälde Spöqvist med len, resignerad ton, du förivrar dig verkligen. Låtom oss tala lugnt, bror Brackander! Vilken klok människa kunde väl förmoda, att du skulle få en korg på det hållet... Drag för fan i våld med dina korgar! skrek patronen.
Munnen tuggade med ett smackande, sväljande ljud, som om hon haft ett betsel mellan tänderna. Gumman sade: Är det greven som varit efter dig? Då skrek hon till. Gumman blev askgrå i ansiktet, men talade lågmält och lugnt. Du kunde väl värja dig, vet jag? Flickan nickade, så att nacken slog en lång trumvirvel mot dörrspegeln. Nåja, då så, sade mor i Sutre.
Ja, mina herrar, slutade direktören, vi ha mycket sten här framför oss, och jag slutar mitt tal med att önska, det de alla må varda bröd! Bravo! Och så blåste musiken upp en marsch. Herrarne kommo nertågande till stranden, alla bärande små stenbitar i handen, som de fingrade på under skratt och stoj. Vad gör ni där med båten! skrek en herre i flottans uniform åt Hemsöarne, som vilade på årorna.
Jag har hyrt ut rummet här till tre nattliggare nu», sade Schana saktare och för att byta om samtalsämne, »det är för hyran nu till april.» »Det är väl inte till karlar, Schana?» skrek kusin och gick närmare »du har väl inte gått och blifvit tokig heller, du också?» »Nej, det är till fabriksflickor ... jag ligger sjelf på golfvet, jag sofver så godt, så det gör ingenting.
Men ovädret gick ej förbi, utan det hällregnade, och åskan gick allt värre, och fröken Melicerta var så fin och skrek och gömde hufvudet i sina vackra händer för hvar skräll, och gret och låg matt på tältsängen med händerna lagda på vackraste sätt.
Dessa, som nu sågo sin egen nyss ådagalagda tapperhet så fullkomligt härmad, hade blott ögon för reträtten, tills att en af dem, på närmare håll betraktande de flyendes general och träffande i honom en likhet, som snart skulle allmänt erkännas, sträckte ut sin hand, pekade, skrattade och skrek: "Gossar, gossar, ser ni Svarta Gustaf!"
Och han karskade upp sig och sa: Vad är det, som grämer dig, tokstolla? Har du inte själv sagt, att du just inte märkt någon skillnad på mig och min bror utan att vi så att säga varit oss lika hela livet igenom? Men gumman skrek: Det är just det som grämer mig!
»Joo, Eriksson», sade Johansson litet förläget. »Dä ä så, att vi tänker strika.» »Strika», skrek trafikchefen och tappade struten, som nu innehöll för tio öre karameller. »Va i hälsefyr är det med er, pöjkar?» »Jo si», svarade Johansson. »Lokmännera strikar över hela Sverige nu, och vi får la följa exemplet.»
Det strålade nu af försoning och frid, och man öfverbjöd hvarann i vänligheter. Man sökte hvarandras blickar, undvek störande sysselsättningar, läste önskningar. Så kom begrafningsdagen. När kistan skrufvats igen och bars genom salen, som var fyld af svartklädda, råkade en liten syster i attack. Hon skrek och kastade sig i armarne på Johan.
"Ni äro rädda för oss, det är allt. Ni begå grymheter mot fångar och sårade, det är därför ni inte vågar släppa oss fram. Ni hänger fredliga infödingar, ni bränner gårdar, skändar kvinnor och mördar oskyldiga barn, som i många fall inte ens genom dopet upptagits i den kristna församlingen. Det inre Kongos fasaväckande kannibaler äro som nattvardsbarn i jämförelse med er." "Monsieur!" skrek han.
Dagens Ord
Andra Tittar