United States or Papua New Guinea ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men så friskade vinden i, ekan lade läsud under vatten, men gick för en strykande halv sida med. Carlsson blev rädd, höll sig i betten och bad, att man skulle lägga opp och reva. Gusten svarade icke, utan halade an skotet, så att vattnet kom in. Då reste sig Carlsson, blev vild och ville sätta ut en år. Men gumman tog honom i rocken och satte honom ner.
Stöta bort eller draga till sig, det låg henne lika nära, ty båda delarne var att handla. Resignation, med händerna i skötet, var det enda som var henne främmande. Hon ringde på den lilla tamburen och det var Alma sjelf som öppnade. »Vill du komma till mig ett ögonblick?» Det var nästan mörkt derinne men det »ja», som följde på frågan hade tonfallet af en glad häpnad. »Kom strax då.
Man kände varje nyck av vinden. Då ryckte det till i seglet, läsidan låg under vattnet, och det forsade om fötterna. Stick på skotet! skrek jag ofrivilligt. Är han rädd? frågade Otto och höll an lika fullt. Då teg jag. Båten pressades nu fram med slaksidan så hårt, att intet vatten kom in mera. I stället slog sjön över från lovart. Framåt gick det, så att det pep om'et. Då sprang fockskotet.
De flesta verldsmenniskor anse lyckan såsom besittandet af stora rikedomar och allt verldens goda, för att derigenom kunna tillfredsställa sina syndiga önskningar och passioner. Andra, som icke ega så stora fordringar, finna lyckan i blotta välmågan, helsan och i att befinna sig »lyckliga» i skötet af sin familj.
Stiger då den svarta molnväggen med de kopparröda kanterna över zenit och luften blir mörk som en skymning av snötjockan, då får själva den lilla torra mannen vid roret ett drag av storhet och kraft, där han står i sin fårskinnspäls och sin skälskinnsmössa, vit av snö, och hans magra hand instucken i bälgvanten ser ut som om den rådde på vinden, när den halar det knastrande styvfrusna skotet, och den andra handen med rorkulten pressar jakten genom mörkgröna sjöar, ridande upp över isblock, som den trycker under sig och som rasslande skrapa mot kölen för att komma upp akter om roret, som lyfts på sina hakar och faller ner med en duns, skakande riggen så att isbarkar hagla på däck.
Med det bleka huvudet på sned, tillbakalutat mot den gamla, högryggade Louis XIII-stolen, som egentligen lika litet passade till det övriga möblemanget, som hon till det sorglösa sällskapet, med armarna slappt hängande ned i skötet och händerna lätt knutna om solfjädern, satt hon där ensam mitt i ljusglansen från lampetterna på väggen.
En ärekrona äro grå hår; den vinnes på rättfärdighetens väg. Bättre är en tålmodig man än en stark, och bättre den som styr sitt sinne än den som intager en stad. Lotten varder kastad i skötet, men den faller alltid vart HERREN vill. Bättre är ett torrt brödstycke med ro än ett hus fullt av högtidsmat med kiv.
Vad säger han för slag? väste gumman. Ja, det sa jag! sitt i båt och låt oss komma av! Vem är det som kommenderar på sjön, om jag må fråga? inföll nu Gusten, som tyckte att man gick hans ära för när. Och så satte han sig till rors, lät hissa på och tog skotet till sig. Båten var djupt lastad, vinden var ytterst svag, solen brände hett och sinnena voro i jäsning.
Er annars gälde dessa klockor ock. EBBA FLEMING. Dödsringningen! Nåd!... Nej, han skall ej lägga till sin triumf en krossad moders tår. ERICUS ERICI. Så gjut den då i skötet af den vän, som huru hårdt Han ock oss mänskor dömer, ett ödmjukt hjärtas bön dock aldrig glömmer. EBBA FLEMING. Led mig till kullen där. Tack, här i frid mig lämna åt mig själf. Gå, jag det önskar!
Dalarö har vaknat. Då börjar det slutligen lukta rök i kajutan! »nu är det här!» »Vilket?» »Vädret!» Loss för, loss akter! hissa på stora klyvaren, bär av, stick på skotet! Segelsupen är intagen och vi äro ute, på tulljakten, på väg till Huvudskär för att därifrån leta upp Sandhamn och se på Elias Sehlstedt, ty det är ingen av oss som har sett honom eller känner honom.