Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 juni 2025
Ni ser ut, som om ni inte förstod svenska, fortsatte Nadja, hvad skall jag sjunga? Någon liten vacker aria, proponerade fru Mäienen blygt, om vi skulle ta Lucrezia Borgia, »nella fatal», och hon gnolade melodien. Nella Fatal? Känner jag er Nella! Visst inte. Hitta på något annat. Kanske Fidès' aria ur »Profeten.» Hvad för en profet? Daniel eller Manasse, dem känner mamma till, inte jag.
Den unga flickan, ännu blek, skranglig och liksom ledlös, steg upp från pianot och bad modern att sjunga något för dem. Fru Elisabet sjöng utmärkt, sades det, och alla beundrade henne, både de, som icke förstodo, och de, som trodde sig förstå.
Men vänta, jo, der fins ett par sjuka gamla flickor, som gå och sucka dagen om. Den ena har lungsot, den andra ryggmärgslidande. De orka inte arbeta, utan sjunga verkligen för det mesta. Men dem ska' vi skicka bort till något sjukhus, så fort det bara passar, och det fastän de sjelfva inte vilja bort. För se, vi här...
Nog hör jag det, Adolf, svarade den andre djäknen, men då man befinner sig i sångens högre regioner, lyssnar man icke till människornas tomma ävlan nere i gruset... Nå, vill du icke sjunga mera? Nej, Göran, jag vill dricka. Jaså, är du törstig, du lille skälm! Nå, jag säger ingenting därom; dagen har varit varm, och man måste skölja ned landsvägsdammet.
Du hör ju, att han sjunger! Tro mig, det är en trollsång. Vet du vad? Jag hörde i min gossetid en landstrykare, den gången en gubbe, sjunga en trollsång, en som gjorde mig halvgalen av lust att rusa in i mannaskaror och slå och döda och dödas.
Vi se redan folk på bryggan. Är det där Sehlstedt? Den där långa? Nej, det är tullinspektören! Än den där korta! Det är bogserkaptenen. Vi blevo mottagna på det vänligaste och förda ner i trädgården, undfägnade med frukost och punsch, upptäckte att vi kunde sjunga kvartetter, och det blev middag. Men var är Sehlstedt? Man iakttog en viss reserverad tystnad var gång hans namn nämndes.
Lik bäcken, som sin muntra stämma höjer, Fastän den bruten mellan klippor går, Så tycks ock hon, på lifvets fröjd bedragen, Förvirrad, krossad, sjunga sällhet än. Se denna glesa krans af vissna rosor, Som fängslar hennes spridda hår; hvar fläkt Slår bort ett gulnadt blad af dem, liksom Ett oblidt ödes lätta vindar slita Förhoppningar ur en förkrossad barm.
Lägg då hand i hand och foga Hake i den andra haken För att sjunga goda kväden, Sköna ord tillhopa sätta, Att de ädle dem må höra, Sångens vänner dem förnimma Bland den ungdom, nu här uppgår, Bland den skara, som här växer, Dessa ord, som gåfva fångna, Dessa ljufva sånger, tagna Från den gamle Väinös bälte, Under Ilmarinens ässja, Ned från Kaukomielis svärdsudd, Joukahainens båges bana, Från det innersta af Pohja Och från Kalevalas moar.
Och nu klingade »Våren är kommen» så jublande friskt och eldarna lyste runt kring horisonten. Här hade han stått som katedralist året förut och drömt om det ögonblick då han skulle få vara med, och det stod så livligt för honom, att han glömmer sig och faller in i sin sångstämma! Å, håll mun på dig, när studenterna sjunga l röt en gesäll och knuffade honom i sidan!
Du, ömma flicka, skall min glädje dela, När våra samljud klinga i ditt öra, Och, fastare i mina armar sluten, Till kyss förbyta lifvet och minuten. Säg mig, du lilla fågel, Där mellan almens blad, Hur kan du ständigt sjunga Och ständigt vara glad? Jag hör din röst hvar morgon, Jag hör den hvarje kväll, Men lika ren är stämman Och tonen lika säll.
Dagens Ord
Andra Tittar