United States or Madagascar ? Vote for the TOP Country of the Week !
Vi se redan folk på bryggan. Är det där Sehlstedt? Den där långa? Nej, det är tullinspektören! Än den där korta! Det är bogserkaptenen. Vi blevo mottagna på det vänligaste och förda ner i trädgården, undfägnade med frukost och punsch, upptäckte att vi kunde sjunga kvartetter, och det blev middag. Men var är Sehlstedt? Man iakttog en viss reserverad tystnad var gång hans namn nämndes.
Å Tomas, du är för ung att vara så mycket ute! Hon strök honom förvirrat, nästan förläget över kinden med den lediga vänstra handen och gick in. Tomas var utan pengar. Han hade gjort ett något för raskt slut på dem han fått av fadern efter sin examen, och han vågade icke genast bedja honom om mera. Fadern hade dessutom på sista tiden låtit en smula reserverad, när det blev tal om pengar.
Han ryckte också utan preludier fram med hvad han hade på hjertat. Det var naturligtvis om pengarne. Han ville säga det rentut: han skulle troligen komma att känna detta som ett band och den känslan skulle hädanefter göra honom ännu mer reserverad. Detta hade han ansett sig ha en viss skyldighet att på förhand underrätta henne om. Hon svarade att det i så fall icke kunde hjelpas.
Jag blef kall, men jag ville icke visa det; då skulle han ha gissat sig till orsaken. Min liknöjdhet eggade honom visst ännu mera; han såg angelägnare ut än någonsin, jag var mycket reserverad. När vi nu bara ha dessa minuter kvar, så sätt er någonstans, där jag vågar kyssa er! Nej. En åtbörd åt dörren. Är ni rädd? En nick. Kom hit! Här kan ingen se oss! Han sprang bort på andra sidan dörren.
Goddag på dig, gamle!» Och den långe, som bemäktigat sig Williams hand, tryckte den med en hjertlighet som var alltför eftertrycklig för att icke vara uppriktig. William var i grund och botten lika glad åt sammanträffandet som den andre, men höll sig dock enligt sin vana betydligt mer reserverad och kunde icke ens neka sig nöjet att slunga den långbente vännen en sarkasm i ansigtet.
Och ingen blickade förgäves, ty de tre unga männen voro alltid färdiga med ett småleende eller en blinkning, när de märkte att ett vackert ögonpar riktades åt deras håll. Endast styrman Bryngelson var något reserverad. Han var i sällskap med förmän och överordnade.
Kaptenen blef sysselsatt med en ny till läggning, och den fete gick ned för trappan och slog sig ned vid patronens sida. I början något reserverad, blef patronen så småningom mer lifvad vid tanken på en försvunnen tid, rik på glada minnen, och talade snart allt mer oförbehållsamt med sin ungdomsvän.
Dagens Ord
Andra Tittar