Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 juli 2025
Hon var en af dessa lyckliga dilettanter, hvilkas fel ignoreras och hvilkas förtjänster man öfverdrifver, en af dem, hvilkas förträfflighet blifvit ett oomkullrunkeligt faktum, som det vore en hädelse att vilja betvifla till och med rakt emot ett sundt förnufts vittnesbörd. Hon sjöng.
Anni var sjuk. Hon slöt under hela natten ej sina ögon, utan klagade och våndades i sin vagga. Modren satt och vakade hos henne, vaggade och sjöng. Allt emellan tog hon henne på sina armar och vyssade henne sakta; hon försökte bjuda henne bröstet, försökte trycka henne ömt till sig och lugna henne genom smekningar. Allt var förgäfves. Barnet vred sig och gret ständigt.
O, då du jagas en gång af ödets vindar i rymden, Mulnar ditt ljus, och din glödande purpur bytes i tårar. Hvila, mitt guldmoln, hvila i morgonlugnet af lifvet!" Så hon sjöng, dock stundom allenast. I växlande afbrott Följde på tonerna tystnad igen, och man hörde blott vaggans Suckande gång och den flitiga pendelns knäppar i uret. Men då öppnades dörrn omsider.
Förborgad länge var för alla flickans lott, Försvunnen från sin bygd hon var, Och folket teg i häpnad eller sjöng en sång Om furstetjänarns dunkla flykt. Och spordes någon gång Miljutin, skakade Den gamle stum sitt silfverhår Och såg mot vägen, där hans glädje skyndat bort, Tills blicken skymdes af en tår.
"Ta' opp psalmen, Angela", sade Elsa. "Ta' Skogens fåglar". De här, i skogen ha redan börjat, de." "Skogens fåglar sjunga med ett glädtigt mod", sjöng Angela med stark, ren stämma. Alla barnen stämde in med. Ante och Maglena äfvenså, alldeles i undran öfver att de kunde samma sång som de fina herrskapsbarnen.
De pilgrimer, som, för att få skydd, ämnade sluta sig till den glada skaran, stodo försagda och väntade på avstånd med sina påsar på ryggen. Glimma sprang ut på trappan, lockad av allt mellan himmel och jord, som kunde fresta. Blodet sjöng av levnadslust och hälsa, och livet yrade för hennes ögon som luften på en het vårdag. Hon hade icke givit sig tid att påtaga skönhetsperuk och högtidskläder.
ANDRA BORGAREN. Jag har måst flytta min säng i ett annat rum, ty om midnatten tisslar och tasslar det jämt härutanför och lämnar oss ingen ro i huset. I går natt, Jansson... FÖRSTA BORGAREN. Nå, i går natt... Så rang det liksom af domens klockor i luften, och häromkring schavotten sjöng en dödspsalm sig själf, utan att man visste, hvarifrån det kom.
Åh, det är en teaterbekantskap ... och så tillade hon hemlighetsfullt: Han hörde mig en gång sjunga på en tillställning. Ulf på en tillställning, der du sjöng? Jaha, precist, det var en utfärd till Blåbärslandet. Och han kom dit? Med några andra gentila herrar, ja. Nå och du sjöng? Till dansen, och då blef han förtjust i mig. Så! du har en så vacker röst, Nadja?
Lars sjöng med näsan lika mycket som med munnen och sången lät som om den kommit fram, siktad genom ett kolfat. Nilenius satt och stirrade på fånen, helt förtjust, tills han plötsligt blev helt allvarsam och började fnysa. Men när Lars tog till sitt värsta grin, skrattade även Nilenius, konstgjort, mekaniskt, utan att en linje ändrades i det röda, köttiga ansiktet: Hö! Hö! Hö! sade han torrt.
Men jag hade inte lång tid att reflektera över saken. Ett ansikte skymtade framför mig och jag slog till, så fick jag ett slag i nacken så att det sjöng i huvudet, jag svängde runt, men i detsamma föreföll det. mig som om en stångjärnshammare träffat mig under örat När mitt intresse för omgivningen åter vaknade satt jag på gatan ett stycke längre bort.
Dagens Ord
Andra Tittar