Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 13 september 2025
Jo, det skall gudarna veta, svarade en annan stämma, och den tredje inföll: Har han råd till så dyra saker, din Schnitler? Tja, svarade betjänten, min herre lever faktiskt på sina skulder. Och han nekar sig sannerligen min hatt ingenting. Men, mina vänner, om ett par veckor reser han bort jag blir ensam herre på täppan här, då skall det levas livet.
Reser han lika fort som detta brev, så är han, samtidigt med att ni mottager dessa rader, redan hos Martini. Lämna ej telefonen innan ni hört honom. Nu gäller det. Jag önskar er all lycka. Wolfgang kände en ström av lycka genomflöda sitt inre.
Plötsligt avbröt hon sig själv mitt i en mening och blev tyst; den sjuke yrade därinne. Det gamla fruntimret gläntade på dörren och lyssnade uppmärksamt. Han tror att han är ute och reser, viskade hon. Och han säger att han glömt vart det var han ämnade sig... och att han inte vet vart han har kommit... Och det blev åter tyst i sjukrummet. Fru Mortimer började snyfta.
De skaka på huvudet liksom för att göra mig uppmärksam på en fara, och en av dessa blommor med barnansikte tecknar åt mig med sina stora, djupa och lysande ögon: Gå härifrån! Jag reser mig, betalar, och när jag går hälsar den där pojken mig med dolska tillmälen, som äcklade mig, men ej framkallade min vrede. Jag ömkade mig själv och blygdes å de andras vägnar.
I dag reser jag till landet, säger jag till Anna-Clara. Det kan inte hjälpas. Jag måste se hur det står till i skogen och vid havet en sådan här dag. Jag reser med båten på morgonen och jag är framme på middagen. Om du inte skulle gå i skolan kunde du följa med. Anna-Clara ser tankfull ut och så säger hon: Det är en sak som jag har på landet, som jag glömde då vi flyttade in. Tag hem den åt mig.
Nej, jag reser mig tvärtom upp, där jag sitter, jag småler och nickar till alla, och jag viskar för mig själv: »Leve Förste Konsuln!» Och som jag säger det, knäpper jag i all hemlighet mina händer hårt ihop, och jag ber så innerligt, att Gud skall taga alla dessa önskningar på allvar, att du skall leva ...
Men småningom mattades ögonen åter, foten upphörde att gunga, och anletsdragen återtogo detta öfvermätta, likgiltiga uttryck. Jag betraktade henne från sidan och väntade på hennes beslut, där jag låg på knä framför kappsäcken. Skall jag packa upp kläderna? Nej kära Lisi, låt dem ligga. Det lönar i alla fall inte mödan. Jag ids inte.... Bäst att jag reser min väg.
Denne man, som jag kysste, kallade mig för »ni»! Personligen var jag ett intet för honom. Hvad kunde han bry sig om mina smekningar? Hvilken egendomlig människa jag är ju gammal och ful! Hur kan han nedlåta sig till...? Jag vet icke hur det kom sig, men jag sade: I öfvermorgon reser jag hem. Men ni kommer snart igen? Nej, jag kommer icke igen. Hvarför icke? Jag vill icke träffa er mer.
I jordkretsens alla inbyggare, I som bon på jorden: sen till, när man reser upp baner på bergen, och när man stöter i basun, så lyssnen därtill.
Hon skulle velat stryka med sin hand öfver hans hår, bara en enda gång; men det vågade hon icke. Hon var rädd för att göra det på ett sätt som skulle misshaga honom. »När reser du?» »Jag vet inte. Jag hade god lust att ge mig af i dag hvarthän som helst, bara för att komma härifrån. Men jag hinner nog inte.» »Så i morgon då. Hvart styr du kosan hän?» »Det vet jag inte.
Dagens Ord
Andra Tittar