United States or Seychelles ? Vote for the TOP Country of the Week !
Markisinnan har dragit sig ner mot vänstra avantscenen. Hon kastar med vänstra vaden sitt släp ut i kulissen, faller på knä och knäpper ihop händerna. Ni dödar honom icke, när jag ber er; icke sant? Jag dödar honom! Jean börjar nu backa uppåt spisen och markisinnan kryper framåt på knäna under följande dialog: Nej! Jo! Nej! Jo! Nej! Jo! Nu har man gått för fullt ända upp och nu måste man vända.
Det dammar på gatan utanför fönstret, det efterlängtade dammolnet är ändtligen just utanför. Det bullrar så hemskt, det är kedjor som rassla, lifjern och fotjern. Det är en som bär alltihop. Det är en som sjunger och knäpper med fingrarne. Men det är ingen vansinnig. Tro icke det, Katri, han har icke den ursäkten. Han är ej ens drucken, du kan ej trösta dig dermed, det är någonting annat...
Ja, verkligen, han kommer! Men med hvilket rassel, hvilket buller, hvilket ljud! Der är han, din Olli, han sjelf, din käraste! Hör du, han hvisslar, han sjunger, han knäpper med fingrarne! Han är då så glad? Men hvarför? Se ej ut, Katri! Dock, du ser redan! Dina oskyldiga ögon se måhända syner, efter de så der vidgas och bli blodsprängda af vild smärta? Hvad ser du?
Han sitter som domare och ser med fullkomligt lugn huru den anklagade avlägger ed på nya testamentet; han låter promovera sig i en domkyrka, sjunger luterska psalmer, håller hatten för ansiktet under Fader vår, knäpper ihop händerna under bönen, allt med den fullkomligaste fördomsfrihet, vilken för den kortsynte tyckes stå i strid med hans vördnad för sin fäderneärvda tro, men detta är blott skenbart.
Jag är inte pojke numer, svarte Gusten, utan jag är bonn på Hemsö, och du är undantagsman. Jo, de ska vi bli två om! tyckte Carlsson. Gusten tog ner en bössa från väggen; slog opp hanen, så knallhatten syntes, trummade på kolven och röt för första gången i sitt liv: Ut! Annars knäpper jag dig! Hotar du?
Nej, jag reser mig tvärtom upp, där jag sitter, jag småler och nickar till alla, och jag viskar för mig själv: »Leve Förste Konsuln!» Och som jag säger det, knäpper jag i all hemlighet mina händer hårt ihop, och jag ber så innerligt, att Gud skall taga alla dessa önskningar på allvar, att du skall leva ...
Han spanar omkring sig, men han ser intet annat än snö ingen väg, bara snö. Då faller den stackars gossen på knä i snön, knäpper sina händer och beder under strömmande tårar: "Gode Gud, du ensam kan hjälpa mig här i denna stora skog. Hjälp mig åter hem till mor, som väntar på mig därhemma, och till Anni, som jag skall lämna min slant. Gode Gud hjälp!"
Allt vid hans dans är fullkomligt, båd' armarnes svängning och benens, Sjunger han, sparkar han, knäpper han, stampar han, hvisslar han, ler han. Härlig är gossen, härlig den stolte archangelske gossen; Topp, att du tager till man den blomstrande, sköne Tobias! Hvad, om vi dricka ibland och rusige ligga på golfven? Icke beständigt dricka vi, sällan, o sällan, ibland blott.
Adepten gör de heliga åtbörderna; han knäpper händerna på ryggen, han petar sig i näsan för att hålla sinnet mottagligt, och i sitt inre mumlar han: Allt är lidande. Det är ett lidande att icke uppnå vad man önskar; det är ett lidande att uppnå det och inse önskningens fåfänglighet. Betänken det, I som sorlen omkring mig!
Honom, strax då han kom, tilltalte den ärlige Anders, Hvilken med ledsnad gned på fiolen, begärlig att dansa: "Skulle så sant du spela fiol, som du knäpper på giga, Kunde den yngre en stund få glädjas af dansen i afton; Men som ett väggspel sitter du nu och förmådde väl knappast Styra en takt, om ej jag med fiolen regerade polskan."