Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 13 september 2025
Hon ligger slagen till marken i sitt land; ingen reser henne upp.» Ty så säger Herren, HERREN: Den stad varifrån tusen plägade draga ut skall få behålla hundra kvar, och den stad varifrån hundra plägade draga ut skall få behålla tio kvar, i Israels hus. Ty så säger HERREN till Israels hus: Söken mig, så fån I leva.
En glömme dock sångaren ej, Årtyngde Sjolf, härskarornas bane, dig, Ende af forna tiders hjältar, Sparad åt Fjalar kung i hans ålder än. Du stod vid hans sida, då ung I bådas ådror brusade lifvets ström; Trotsande årens makt och dödens, Blödde en svalkad blod du med honom än. Lyss, konungen reser sig opp, Hans hand har fattat skummande hornet kring.
Allt syntes båda, att en ny och bättre tid var kommen. Ett år därefter. Alexander, sade Karmides till sin unge kammarslav, jag reser bort och torde icke återkomma så snart. När, vet jag icke själv. Om därför juden Baruk infinner sig i morgon för att föra dig bort, så bryt detta brev och visa honom det.
Hvad mer, om jag intet kan vinna af det, män ägna åt ungdom, skönhet och behag? Kan icke min skrumpna, osköna hand ha kraft? Ej skall det synas på mitt arbete, att jag själf är gammal och ful och fattig. Han har kastat mig ned i smutsen utan att jag gjort motstånd, och han räcker mig aldrig en hand för att hjälpa upp mig därur. Hvarför reser jag mig då icke mot honom?
Nyheten kom så plötsligt, att hennes tanke ej hunnit smälta den. Jag skulle resa med tant Karin! utbrast hon. Jag skulle få hvad du ej fick! Det är orättvist, och jag reser icke.
Och han reser upp ett baner för hednafolken i fjärran, och lockar på dem att de skola komma från jordens ända; och se, snart och med hast komma de dit. Ingen finnes bland dem, som är trött, ingen som är stapplande. Ingen unnar sig slummer och ingen sömn; på ingen lossnar bältet omkring hans länder, och för ingen brister en skorem sönder.
Duroc och Hortense gick. Förste Konsuln blev ensam med Joséphine. Seså, min kära Joséphine, låt oss nu talas vid. Det är hög tid, om vi skola få det avgjort, innan jag reser. Å, Bonaparte, förlåt mig! Jag försäkrar dig hon tog näsduken från ögonen och såg bönfallande upp på honom där är intet, intet av det du inbillar dig...
Ordningen går sin gång, riset blomstrar upp, övermodet grönskar; våldet reser sig till ett ris för ogudaktigheten. Då bliver intet kvar av dem, intet av hela deras hop, intet av deras gods, och till intet bliver deras härlighet. Stunden kommer, dagen nalkas; köparen må icke glädja sig, och säljaren må icke sörja, ty vredesglöd kommer över hela hopen därinne.
Antingen skall jag finna detta hos dig, sedan det där dumma, halferotiska dunstat bort, eller också troligare skall jag finna det hos någon annan. Det är jag som går. Jag har penningar nog att stanna. Men på söndag reser jag; icke i harm eller förhastande, utan lugnt, därför att kuren är slut.
Om ett par dar reser jag från Köpenhamn och lägger mig nånstans i en af krok af verlden; och innan du ser mig igen hoppas jag ha ett dugtigt stycke arbete gjordt.» Det var ett underligt intryck hon fick af detta bref. Bäst att icke träffas, bäst att skiljas. Ja, bäst så tänkte också hon. Hon hade stött hans afgud i stoftet. Hans läppar kunde tala om förlåtelse, hans hjerta aldrig.
Dagens Ord
Andra Tittar