Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 11 oktober 2025
»Jo», sade den unga flickan, »hon är så rar ändå, den stackarn, i all sin okunnighet. Och om ni visste hur starkt vissa yttre saker inverka på henne! Det är nästan otroligt. När vi först fick upp fönstret så skulle ni sett hennes min! Och så när hon blef flyttad i ett annat rum och fick se solen! En dag fick hon gå ut!
Han såg sig omkring med lindrigt förvånad uppsyn. Han hade synbarligen väntat sig något helt annorlunda. Det var ett underligt, gammaldags rum med tre hvälfda fönster vettande åt två håll, och med mörka träpanelningar hela väggen utefter i stället för tapeter. »Han, som rår om huset är troligen ett original», sade modern.
Dagen är all, Mörk är min bana och kall, Dyster i skogarna här Vintern, den isiga, rår; Ljus, där du tindrar, o där Finner jag kärlek och vår. Skynda din gång, Lycklige! Kanske en gång Kommer du åter och ser Stum mot ditt fädernetjäll; Ljus är din hydda ej mer, Kulen och ödslig din kväll.
Jag skulle för ingen del ha velat utsprida en osanning, men då den gjort sig själv, så ... och ... Albert, jag är mycket glad, att du nyss inte missförstod mig, eller misstyckte, då jag vinkade till dig att komma hit och sitta ned den där delen av sängen ... det är en förskräckligt bred och rar säng det här, jag har sovit som en drottning ... men jag vill inte att flickan skulle märka, att den där delen varit obrukad: hon skulle därigenom fått underliga tankar om oss.
Jag hör på afstånd det aftagande larmet från den stora staden. Jag är icke i Tibble. Det ligger njutning bara i den tanken. Och så har det stannat en mjuk stämning kvar. Ni är så rar och så dum sade han när jag frågade, om hans melankoli nu vore alldeles förbi, rar och dum äro synonymer, man är aldrig rar utan när man är dum. Och så lyste hans ögon.
Mannen pålassade sitt ök den ena bördan efter den andra, allt under den enkla, men ohållbara reflexionen: "rår du med den , så rår du med den ". Såsom vi erinra oss, rådde åsnan lyckligt med alla bördorna utom den sista, för hvilken hon stupade. Landsbygden frambringar nämligen alltjemt flera armar, än den sjelf behöfver eller kan bruka, och sänder öfverskottet till städerna.
Hennes ljusa hår lockade sig neråt pannan, och de annars bleka kinderna voro fint röda af ifvern och sömnaden. Hon såg upp till mannen med lysande ögon. "Artur, vi få väl ha henne tills vidare? Du skall se henne. Hon ligger nedbäddad i en stor klädkorg ute hos Dordi." "Tills den som rår om henne låter höra af sig får hon väl stanna. Vi kunna ju inte kasta ut henne på landsvägen.
Jag vill låta den ske rättvisa och det vill säkert säga, att jag måste vrida nacken af den. Jag fruktar den blir ovanligt dålig. Men det rår ni inte för. Det är tidens stora sjukdom att små fröknar nödvändigt ska' skrifva noveller och proverb. Men det ska' inte hindra mig från att personligen tycka ganska bra om er. Tror jag.
Han började putsa omkring stugan; skaffade undan det, som folket av lättja eller mörker låtit »falla» på backen under vintern; kurtiserade höns och katt och satte en ny klinka på dörren. Nej si, så rar Rundqvist är, som rakt av gjort en ny klinka på gamla dörrskrället, hörde Carlsson pigorna säga i köket; ja si, han är ändå snäll, han.
Och när jag reste, följde hon mig ut, Ingrid jag menar, och så frågade jag, om jag inte skulle ha något för jag hade burit mjölkspannen. Och hon såg så rar ut, skälmungen, när hon sa: »Du skulle ju haft 'molkedrick', men jag glömde det rent. Emellertid har du den till godo till nästa gång!» Och så sprang hon in. Nå, du sa ingenting? frågade jag. Det var ju första gång jag var där, sa han.
Dagens Ord
Andra Tittar