United States or Kuwait ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han nämnde inte namnet på någon enda af våra bästa bönder. Han är inte en karl för sig, den! sa Harald. Och han gjorde aldrig allvar af det där påhälsandet hos riksdagsmannen. En gång frågade jag honom, hvad han tyckte om prostens Hilma. Det är en rar tös, och han kunde nog få henne om han ville så mycket vet jag.
Då blir han vacker och rar. Det är annat än när han paraderar med sina små salongstriumfer. Hur enkelt och allvarsamt han också kan tala ibland. Han blir som en annan människa. Klockan är half elfva. Jag går och lägger mig. Det fanns en möjlighet, att han skulle komma, men jag var så upptagen af mitt arbete, att jag icke hann göra toalett. Han fick ta mig sådan jag var, om han kom.
Den där munnen som din man kysst så många tusen gånger du kanske var lika kär och olycklig innan han fick dig du sover i hans famn och sedan går du hit vem rår för att du går hit? Jag, bara jag. Å nej, nu får det vara nog, jag reser, jag reser! Men vad gör det nu då om hon går ur hans famn i min? Om han inte vet det? Ingen vet det. Och den där Han . Gud, han vill det.
JULIA. Och sen hans ton mot er, hans hela sätt v. DANN. Det kunde något höfligare vara. JULIA. Ack, onkel, tröttna ej ändå, var huld, Var vänlig allt ännu, följ blott ert hjärta. Ni är så ömsint, ni är god som guld. v. Heda! Du är förgjord, du yrar, snärta. JULIA. Det måste fram, jag säger det med smärta: Han rår ej för sitt sätt, det är min skuld. v. DANN. Din skuld? Nej, detta blir för galet!
Anna-Clara ryckte till, lade handen på ryggen och svarade: Nej, absolut nej! Jag hälsar inte på honom! Varför det? sade jag. Per-Olof är en snäll gosse. Han rår inte för att han är rödhårig. Han sitter och väntar på dig. Jag hälsar inte på honom! Jag tar honom inte i hand! I detsamma stod Per-Olof i dörren. Han gick fram till Anna-Clara, räckte henne sin hand och hon tog den.
Ingen skillnad finnes då mellan gott och ont, mellan dygd och last, mellan rätt och orätt. Allt moraliskt ansvar försvinner, ingen rår själv för huru han handlar. Man handlar alltid så, som man måste handla. Därmed punkt och slut. Men hur skall ett mänskligt samhälle på en sådan grund kunna byggas upp?
Och kommer, han gör med det samma; Ty kan han ej gå, Han lyckas ändå Att blifva förstådd af sin mamma. Hon vet nog, att han En namnsdagssång kan, Som är som ett jublande kvitter. Och nog tycker far, Att lillen är rar, När högt utaf glädje han spritter. Men bröderna, de, Så trohjärtadt se På far, och sin hälsning de bringa. De tänka uppå, Om bra det skall gå, Om vackert väl sången skall klinga.
Pan i egen person sådan antikens sägner skildra honom och sådan han sedermera ombildades till medeltidens djävul. Jag inskränker mig till att berätta faktum; läkaren, som rår om skåpet, skulle göra den ockulta vetenskapen en tjänst med att fotografera pannåen. Efter detta äventyr yttrar sig en uppenbar fiendskap mellan min vän och mig.
"Ja, hos oss var han länge. Ack, så härligt det var hos oss!" utropade den lilla grannen. "När jag bars in i huset, var det så mörkt, att jag ingenting kunde se. Men morgonen därpå stod jag i ett litet trefligt rum, och en rar gammal fru stod framför mig och smekte mina barr med sin skrynkliga hand. Då knackade det på dörren. "Hvem är där?" frågade den gamla. "Det är Karl och Rudolf och Maja.
Allt var tyst. Man hörde bara en ensam hund som skällde. Kanske satt han under en pojke, som stal äpplen ur en annans trädgård. Men vad angår han oss? Det var säkert bara en helt vanlig pojke, utan ära och rykte och en sådan kan man ju inte ha något djupare intresse för. Om man inte händelsevis rår om trädgården.
Dagens Ord
Andra Tittar