United States or Marshall Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Efter någon tystnad sade Petros med sorgsen och allvarlig stämma: Herren skall icke tillåta, att hans lära smädas. Han håller stjärnorna i sin hand, himmelen och jorden äro honom underdåniga, naturens makter äro hans trälar, han råder över döden som över livet.
Men det kan ibland hända, i synnerhet hos poeterna, att Manons systrar bli representanterna för höga och eviga värden. Jag behöfver knappast erinra om Oscar Levertins dikt De visa och de fåvitska jungfrurna , så märklig genom den ton af hög och inspirerad hymn som bär den från första versen till den sista. Den är skaldernas tack till dem, hvilka stänka en himmelsk yra i den däfna drycken och bringa de tröga orden till sång. De fåvitska jungfrurna, hvilka glömska af morgondagen spegla sin hvita skuldra i dammens stjärnblå vatten, företräda i Levertins hymn de makter, som skapa skönheten i lifvet, och rosen och lyran äro deras attribut. I
Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen. Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade. Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet. Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.
Från denna tid vidtager en serie av uppenbarelser, som jag icke kan förklara utan att taga min tillflykt till mellankomsten av okända makter, och alltifrån detta ögonblick gör jag anteckningar, som småningom hopa sig och bilda en dagbok; det är utdrag ur denna som jag här offentliggör. En otrevlig tystnad har brett sig kring mina kemiska undersökningar.
Två mörka makter hota Min sällhet oupphörligt, Den ena är min broder, Min moder är den andra." "Sin broder fursten nämnde, Stör han en broders lycka?" "Du minns en stund, o flicka, Du minns den första gången, Då våra blickar möttes, Ditt hjärta och mitt hjärta. Då var min broder nära, Han såg dig, och din anblick Spred i hans barm en låga, Vild, dunkel, outsläcklig.
Sen denna stund en vålnad Från nejd till nejd han irrar, Ett mål blott har hans irring, Han söker dig allena. Nadeschda, från din furste, Från alla jordens makter, Från himmel och från afgrund Hans våld dig rycka skulle, Om han din fristad visste." "Min furste nämnt sin moder, Har hon ej modershjärta?"
kvarhåller obegrafven, oinvigd, Från underjordens gudar afstängd, här en död, Fast icke du, fast öfvervärldens gudar ej Ha rätt därtill, men du blott tvingar dem därtill. Och därför lura hämndens makter straffande, Hades' och gudarnes Erinnyr, hur du må Af samma ofärd snärjas, som du själf beredt."
Men gamla Kerstin påstod, att det inte fanns någon mänska på jorden, som var utan, inte ens hedningarna. Och för resten var det för sent att välja: han hade redan fått en. Ingen kunde heller utlägga och förtydliga denna religion så som Kerstin. När skymningen föll på och han ätit sina två smörgåsar och druckit sitt glas mjölk, framkallade hon en stund Mörkrets alla makter.
Hämnden, granne, behöva vi människor inte sörja för. Vedergällningen kommer lika säkert som snön om vintern. Över henne råda makter, som äro visare och starkare än vi. Så ha vi inte stort mer att säga varann, Ulv Ulvsson. Tag nu upp bågen, eller om du föredrar svärdet, så gå in i stugan och hämta det. Ingen väntar mig i afton där hemma, och jag har god tid.
Det måste vara något utomordentligt ljuvligt att knäböja så där, med hjässan bränd av solens strålar, tills tankar, känslor och medvetande domna. Det var ett sådant tillstånd Klemens efterlängtade, ty det skulle bjuda de makter, som stredo i hans inre, vapenvila och skänka honom åtminstone några timmars ro.