Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 24 september 2025
Hon tog med ljudelig röst upp sången om Kanan: Alla barnen sjöngo, medan Maglena med sin klingande ljufva röst ledde sången. De gingo fram genom den nu mot den tidiga mörkningen dystra skogen, öfver hvilken himmelen hvälfde sig snötjock och blygrå. Men nu var det som om de ej tänkt på eller förstått annat än att sjunga.
Vill han spirans börda glömma, Om Mahomas himlar drömma En förklarad kväll, Vill han se en känsla knoppas, Vill han minnas, vill han hoppas, Går han trogen Till sitt blomstertjäll. Där, i ljufva dofters sköte, Vill han vänta Seidi's möte, Så till svar han skref. "När hans blomvärld aftonsvalkas, Då skall sultaninnan nalkas Den, som kysser Hennes rosenbref."
De blefvo henne ett dagligt sällskap och hjelpte till att utveckla och mogna hennes sinne. Hanna å sin sida, som aldrig haft någon förtrogen, aldrig känt sig omfattad af en väns tillgifvenhet, hängaf sig småningom allt motståndslösare åt det tröstande och ljufva i Bellas vänskap.
Läkaren var orolig öfver den långa svimningen. Det är troligen en svårare kontusion åt hjernan eller ryggmärgen och kan vara farligt. För henne varsamt hem, jag kommer efter om en stund. Det var ett slag för gamla Lena, när karlarne med båren stannade ute på gården och hon fick se Bellas ljufva hvita ansigte på kudden.
Aldrig gå de ur mitt sinne, Ur mitt minne plånas aldrig Dessa hulda, ljufva dagar, Då jag sjöng, ett barn till ålder, Kvittrade som liten flicka Med den muntra fågelns glädje, Lärkans glädje, som med vingen Nära molnens barm i höjden Fri och lätt och sorglös leker.
Har hon då glömt de ljufva barndomsstunder af fridfull lek i Qvidjas gröna kinder? Har hon då glömt, den nu så stolta, kalla, de forna, glada, ljufva samtal alla vi höllo förr. Och är det hon, som talar? Nej, hennes skenbild blott i dessa salar. SIGRID. Ni lönar illa det förtroende, min far bevisat er, och klandrar hårdt den rena vänskap, som ett barn er skänkt.
DEN SKEPPSBRUTNE. Alla, alla säger du? LEONTES. Jag äger ej ett mindre sorgligt svar att ge. DEN SKEPPSBRUTNE. Blef ingen öfrig, ingen? Nämn ännu en gång Det ljufva ordet: alla. LEONTES. Hvilken hjärtlöshet! Du tyckes glädjas åt kamraters olycksfall. DEN SKEPPSBRUTNE. Emottag, Zeus, mitt hjärtas varma tacksamhet!
Flickorna saktade sina steg; något af hvad man kallar „stämning“ smög sig öfver dem, och de gingo tysta, liksom rädda att framkalla en dissonans i den förunderligt ljufva stillheten rundtomkring. Men när solen gått ned och luften begynte kännas kylig, påskyndade de sina steg. Verststolpen underrättade dem om, att de ännu hade 6 verst qvar, innan de fingo klifva i säng.
Se, hans anlet Byter färg; han döljer sig, han tvekar, I den ädla kvinnans anblick fången. Denna bild, hur lik, och dock hur olik Den, som, en gång skådad, outplånlig I hans halft förbrunna öga stannat! Sin slafvinna sökte han, den forna Vårligt ljufva, rosenlika tärnan, Och en mor, en bleknad mor han finner, Tidigt ren i lifvets allvar mognad, Med försakelsens och sorgens adel Kring sin panna.
Farväl syster, ack, du arma vexer ock till qvinna!" "Så fostrades jag i hemmet, som om jag varit en son, och jag var ju dock blott en arm flicka. Nu måste jag bort, att bli tjenarinna åt en man! Farväl du ljufva hem". Åter bugade sig Aikyn djupt för den vinde Samojeden, så att pannan vidrörde golfvet. "Du, min herre, som råder öfver Aikyn, krossa dock icke den arma, som din makt vore.
Dagens Ord
Andra Tittar