Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 juni 2025
Till slaktoffer och spisoffer har du icke behag öppna öron har du givit mig brännoffer och syndoffer begär du icke. Därför säger jag: »Se, jag kommer; i bokrullen är skrivet vad jag skall göra. Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.» Jag bådar glädje, jag förkunnar din rättfärdighet i den stora församlingen; se, jag tillsluter icke mina läppar; du, HERRE, vet det.
Ty deruppe står ju hans älskade, hans drömmars ideal och väntar troget! Snart, snart får han trycka på hennes läppar sin första, blyga, trofasta kyss! Men med rynkade ögonbryn observerade Morti den unge skridskoåkaren. Fördömde tölp mumlade han jag skall minsann tukta dig för de der vinkningarna och de förälskade gesterna!
Prokonsuln över Akaja syntes liten och löjlig, där han i sin pråliga statsdräkt, med kal hjässa, pussig hy, dubbelhaka, istermage och kvinnligt fylliga vador stod framför Petros, biskop av Aten. Men förhållandet jämnades, när man iakttog romarens lugna världsmannahållning, hans spelande självmedvetna blick, det fina leendet på hans läppar.
Hon frågade alltså: Vad käbblar ni om? Och Brita svarade: Han vill lura mig upp på sitt rum. Jag skulle visa henne något, förklarade Ludwig. Fru Olga sa med hårda läppar och skarp stämma: Är detta något fastspikat på ditt rum, Ludwig? Eljest föreslår jag, att du visar det här. Ludwig betraktade henne med grubbel och oro. Kors i jissi namn vad du är dum i dag! sa han. Brita sa: Hon är inte dum.
Och om någon syndar, i det att han, när han hör edsförpliktelsen och kan vittna om något, vare sig han har sett det eller eljest förnummit det, likväl icke yppar detta och han sålunda bär på missgärning; eller om någon, utan att märka det, kommer vid något orent vare sig den döda kroppen av ett orent vilddjur, eller den döda kroppen av ett orent boskapsdjur, eller den döda kroppen av något slags orent smådjur och han så bliver oren och ådrager sig skuld; eller om han, utan att märka det, kommer vid en människas orenhet, det må nu vara vad som helst varigenom hon kan vara oren, och han sedan får veta det och han så ådrager sig skuld; eller om någon, utan att märka det, svär i obetänksamhet med sina läppar något, vare sig ont eller gott det må nu vara vad som helst som man kan svärja i obetänksamhet och sedan kommer till insikt därom och han så ådrager sig skuld i något av dessa stycken: så skall han, när han har ådragit sig skuld i något av dessa stycken, bekänna det vari han har syndat och såsom bot för den synd han har begått föra fram åt HERREN ett hondjur av småboskapen, antingen en tacka eller en get, till syndoffer.
Nej, om allenast Gud ville tala och upplåta sina läppar till att svara dig, om han ville uppenbara dig sin visdoms lönnligheter, huru han äger förstånd, ja, i dubbelt mått, då insåge du att Gud, dig till förmån, har lämnat åt glömskan en del av din missgärning. Men kan väl du utrannsaka Guds djuphet eller fatta den Allsmäktiges fullkomlighet?
Carlson bad att få se papperet och läsa igenom det. Han skakade på hufvudet, då han såg att det var samma papper som förra gången, och gick fram till sängen, der den sjuka låg med halfslutna ögon och läppar som rörde sig. Han frågade henne om hon skrifvit testamentet eller godvilligt satt sitt namn inunder, ty det stod der, namnet, med fullkomligt läsligt skrifna bokstäfver.
Så voro Gustav och Lucia mycket lyckliga, och om än deras läppar var tredje dag, efter Lucias vaktkvällar, voro litet sönderkyssta, så gav det ju endast Gustav en kärkommen anledning att köpa cerat hos Lucia. Men ett paradis är inte något paradis om där inte finnes en orm, och detta oundvikliga attribut anlände också så småningom.
Höge gudar, när Skall öfvermodet, svällande som vinterns flod, Sin damm på jorden finna? Ser ert öga ej, Hur ondskan yfves och det goda trampas ned? Dock, nog om detta. Öfver läppar, ädlare Än mina, denna klagan gått; högborna män, Zeus-födda drottar suckat fåfängt denna suck. Men dig jag frågar, du, som utan blygsel djärfs Till mig om trohet tala och om otrohet, Hvem är af oss den trogne?
Under det han så talade till mig, böjde jag mitt ansikte mot jorden och var stum. Men se, han som var lik en människa rörde vid mina läppar. Då upplät jag min mun och talade och sade till honom som stod framför mig: »Min herre, vid den syn jag såg har jag känt mig gripen av vånda, och jag har ingen kraft mer kvar.
Dagens Ord
Andra Tittar