Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 september 2025
Det får du inte vara. Nu ska du kalla mig tant Emilie. Ja. Är du rädd för mig? Han sneglade upp mot henne ett slag: Nä-ää Hans tant talade ännu en stund med tant Emilie. Och så sade hon adjö och gick. Nu var han alldeles ensam . Han förstod, att vad som än hände, skulle han inte kunna ropa på hjälp. Gamla Kerstin kunde inte höra honom, inte hans pappa heller. Ingen!
För att hon slagit sönder Edgar? Det tjänar ingenting till. Det hör till hennes yrke. Stellan skakade på huvudet. Detta var inte rätt. Han skulle själv klå Ida, när hon kom hem från torget. Var är Edgar? Den ligger i soffan i barnkammaren. Kom själv och se, så ska pappa få se. De finns inga ben och benen ligger i soptunnan nere på gården och Kerstin säger, att di ä alldeles förstörda.
Det var som om hjärtat mjuknat inne i bröstet på honom. Han hade en rent fysisk förnimmelse av sötma. Berätta mera, Kerstin, sade han med låg röst. Å när han föddes! Ja, aldrig glömmer ja den dan i hela mitt liv, fastän dä va nu en natt. Berätta, Kerstin Ja har väl aldrig vatt mä om maken. Han föddes klockan fyra på morronen och skräddare Kronquists fru, hon lå ju också i de sista värkarna.
Och gång på gång upprepade han för sig själv: Per Stellan Severin Petréus och min far ä löjtnant. Han visste, att han skulle bli tillfrågad om vem han var. Och så bar det i väg. Gamla Kerstin stod i tamburen med händerna sammanknäppta över magen och suckade: Ack ja! Ack ja! Herregud! Tiden går, tiden går. Nu ä han så gammal att han ska börja läsa. Ack ja! Ack ja!
De högtidliga och spänningsfyllda dagarna hade gjort Stellan nyfiken. Varje gång det ringde frågade han: Vem var det som kom och vad hade de mä sig? Kerstin svarade: En räkning. Till mig? Nej, inte till honom. Till slut upphörde det alldeles att ringa på tamburklockan.
Han stack över de två gårdarna upp till Kerstin. Säg, Kerstin, kan ja få tie öre? Va ska han me dem? Ja ska köpa frimärken. Får han inte frimärken av sin far? Jo, men inte såna. De här ä gamla. Va ska han med gamla frimärken och göra?
Han kröp så långt in han kunde komma, med ansiktet mot väggen och armarna för ögonen. Han skälvde av skräck. Där fann honom gamla Kerstin efter att sökt och ropat på honom länge. Han ville inte komma fram. Och då Ida lyft undan soffan från väggen och Kerstin höll honom i sina armar, skrek han högt: Inte se mamma! Inte se mamma! Men de dagar som följde voro underbara.
Han som marscherade mycke bättre än rabulisterna och som kunde alla kommandoorden och visste precis, hur man skulle hålla handen vid mösskärmen, när man hälsade... Han skulle inte få lov att vara med. Han förstod, på ett dunkelt sätt, att här kunde inte ens hans far befalla, att han skulle få vara med. Han var maktlös också han. Han tänkte på Kerstin.
»Pehrsson, Blomlind & C:o», svarade han med sin vederhäftigaste affärsröst, men slog genast om, när en mjuk sopran frågade: »Träffas grosshandlare Pehrsson själv?» »Det är jag!» svarade Sven R. artigt. »Varmed kan jag stå till tjänst?» »Åh, är det ni, herr Pehrsson? Så roligt. Det är Kerstin Johnsson. Tack för senast!»
Han märkte det ögonblickligen han kom in i barnkammaren. Det var någonting, som fattades. Rummet hade liksom blivit mörkare. Någonting vitt, som hittills lyst upp det, hade försvunnit. Han såg sig omkring. Det var Edgar. Edgar var borta. Han störtade ut i köket till Kerstin. Var är Edgar? frågade han flämtande. Den har Ida slagit sönder, när hon flyttade den i da morse.
Dagens Ord
Andra Tittar