Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 maj 2025
Inemot tre månader efter besöket i Ekenäs, en kall vinterdag i januari år 1616, återfinna vi fröken Kerstin Fleming jämte hennes moder, ståthållaren Lars Hermansson Flemings änka, fru Anna Horn, numera i andra giftet förmäld med Tönne Göransson Gyllenbögel.
Det hände ofta numera, att han måste hålla sig hemma för vädrets skull. Man hade plötsligen blivit så rädd om honom. Varför kunde han ej förstå. Det var för resten så mycket, Stellan på den sista tiden fann hemlighetsfullt. Till exempel hans mor. Gamla Kerstin påstod, att hon var mycket sjuk. Alla gingo omkring allvarliga och talade med låg röst.
Varför får jag aldrig vara i fred för syndernas förlåtelse? Men Kerstin sov allt hårdare. När han suttit en stund och småpratat för sig själv ramlade han baklänges i bädden bredvid henne och somnade som en sten, med kläderna och skorna på sig. När han sedan vaknade, sjuk och dödstrött och ångerfull, ty han mindes ej om han verkligen omfamnat henne, var hon redan ute.
Ett par dagar senare träffade han Äppelbom och gjorde honom sällskap ett stycke. »Jag ser, att du går och drar med Kerstin Johnsson nu för tiden», sade denne unge man. »Retar det dig?» frågade Pehrsson vänligt. »Nä, inte alls. Vad angår det mig?» »Du har ju ränt efter henne så förbaskat förut, har jag märkt.» »Jag? Känner henne knappt. Men hon kanske har varit intresserad av mig.
Själv kände han sig som en bruten man. Biskopen hade segrat, fadern var tillintetgjord. Brev från fröken Kerstin Fleming till hennes moder, fru Anna Gyllenbögel, född Horn. Strömsholm den 28 martis 1616. Hjärtans allra käraste fru Moder!
Han och gamla Kerstin hade som vanligt varit uppe hos morfars på Särö och just som de gett sig in till Göteborg för att resa hem, blev Kerstin sjuk. Hans mormor hade ej tid eller lust att fara ned med honom till Skåne och så fick han vänta, till dess Kerstin kom på benen igen och kunde uthärda resans strapatser. Och det tog tre veckor. Tanken på skolan hade förmörkat sista delen av sommaren.
Stellan satt alldeles stilla. Heta tårar rullade nedför hans kinder, medan han bet tänderna samman över en viskning: Jag älskar dig, mamma, jag älskar dig Ja, å så dog hon. Stackars, stackars salig frun. Och ja vet inte, hur många gånger hon sa till mig: Varför ska jag dö så ung, Kerstin, varför ska jag dö Å så ba vi till Gud, sali frun å jag å ja läste för henne, när vi va ensamma
Dagens Ord
Andra Tittar