Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 september 2025
»Gud, så ni skämtar, herr Pehrsson», kvittrade Kerstin. »Det vore väl att gå litet för långt.» »Jag menar blodigt allvar», skämtade Sven vidare. »Ska vi?» Fröken Johnsson teg ett ögonblick. »Sven!» kom det sedan, tyst och mjukt. Det klack till i Sven R. Han anade en kommande olycka och skulle helst ha velat rymma, men det var för sent.
Berätta nu om den där frun, du, och lägg däj sen. Så, du är kär, hå, ja ja, varför ligger du inte när henne då, i stället för att sitta här och predika? Vill hon inte ligga hos däj, va? Kerstin gäspade och smakade på nytt punschen. Tyst du, det är inte så! Jag älskar henne, men hon älskar inte mäj.
Han höll om moderns hand, kysste den, vätte den med sina tårar, medan han snyftade: Elsa, Elsa, förlåt mig allt Jag har alltid älskat dig, jag ska alltid älska dig, Elsa, Elsa Plötsligen rusade han upp, förbi Stellan, ut i våningen, ropande genom rummen, snyftande: Kerstin, Kerstin, i Guds namn, Kerstin Jungfrurna kommo springande in.
Han ringde, som om han slagit brandalarm, andfådd av språngmarschen och spänningen. Hans hjärta slog ända upp i halsen på honom. Inne i tamburen sjönk han ned i dess mörkaste vrå, på galoschhyllan. Stäng, stäng, flämtade han till Kerstin, innan di kommer Gamla Kerstin sökte trösta honom. Har di vatt stygga mot gossen?
Både när de kommo och gingo, bugade han sig mycket djupt för dem, så djupt, att de sade till hans mor: Tänk en sådan snäll och artig kavaljer han redan är. Efteråt gick Stellan ut i köket och sade: Jag är en snäll och artig kavaljer. Hin tro't, sade Ida. Men då blev gamla Kerstin ond: Inte får hon säga sånt, när barnet hör det. Men Ida svarade: Åja, vänta han. Världen tämjer honom nog.
Då steg Kerstin ur vävstolen och kom fram till honom: Se så, gossen, kom nu å sätt sig här i soffan hos mig. Han följde med henne, satte sig vid sidan om henne medan hon talade om hans salig mor, hur snäll och gudfruktig hon varit. Å nu ska ja förlåta honom för denna gången å så ska han inte gråta mera. Men Stellan fortfor att gråta. Han tänkte på tjugufemöringen. Men va gråter han nu för?
Herre Jesus! vad har jag gjort! utbrast hon och skyndade ut för att kalla fostersonen tillbaka. Men Sven var icke längre synlig; han undanskymdes av den täta furudungen, som befann sig bakom båtviken. Mor Kerstin sprang, så fort hennes gamla ben förmådde, ned mot sjön och ropade med flämtande röst: Sven, Sven, kom tillbaka! Klipporna i skogen svarade henne, men fostersonen syntes ej.
Om gamla Kerstin skulle göra likadant med honom om mornarna ? Det hade också kommit en fröken i huset. Hon hade en vit hatt på sig inne. Han skulle kalla henne syster. Han tyckte inte om henne. Han ville inte ha någon syster. Han ville vara ensam med pappa och mamma. Han var avundsjuk på henne. Hon fick jämt sitta inne hos hans mor. Och hon ville alltid köra ut honom i barnkammaren.
Den ligger i fönstret, sade Kerstin, nu något vänligare, ty hon tyckte om Svens ord och förstod ej, att de kommo från ett av bittra smärtor betryckt hjärta. Stanna här nu en liten stund, Sven, så får du mat, innan du går tillbaka till masugnen.
Och så kom farbror doktorn varje dag. För en vecka sedan hade han stannat mycket länge. Då hade Stellan ej fått sticka näsan in i sjukrummet. Gamla Kerstin påstod, att doktorn skulle tappa hans mor. Stellan var från början emot företaget. Ja, men kan hon stiga upp sen? frågade han. Ja, svarade Kerstin. Stellan lugnade sig en smula.
Dagens Ord
Andra Tittar