Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 juli 2025
Eftersom du har tagit vara på mitt bud om ståndaktighet, skall ock jag taga vara på dig och frälsa dig ut ur den prövningens stund som skall komma över hela världen, för att sätta jordens inbyggare på prov. Jag kommer snart; håll fast det du har, så att ingen tager din krona.
Så i ängslan knappt den gamle klagat, När en röst, som var hans dotters, hördes, Och hon talte, nyss till stället kommen: "Kär han var mig, mot mitt hjärta sluten, Dyrbar mer än annat allt i världen, Dubbelt kär är mig dock nu den ädle, Kall mot jordens kalla sköte sluten. Mer än lefva, fann jag, var att älska, Mer än älska är att dö som denne."
Sin bana kände stjärnan, fästet sänkte sig Ej krossande på jorden ned, af jordens törst Ej sväljdes svala hafvet, hafvets hunger slök Ej jorden opp; men vid den strand, där vågen steg Mot skyn, stod blomman, synlig knappt, och växte trygg. Så ordnar Zeus sitt välde, grundar ytterst allt På rätt blott, aktning äfven för den svages rätt.
Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun, när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig. Ty du är min hjälp, och under dina vingars skugga jublar jag. Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig. Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.
Då slutade »A.-B. Jordens inre värme». Man kunde ej arbeta där längre. Schaktet hade nått ett djup af 3.500 meter och värmen var fruktansvärd, ty allra längst ned hade man funnit en synnerligen lös bergart. Arbetarne måste arbeta med mycket litet på sig och efter att de hade slungat kalsongerna, hyfvade de också både fikonbladet och frimärket. De dogo som flugor.
Du kastade mig i djupet, mitt i havet, och strömmen omslöt mig, alla dina svallande böljor gingo över mig. Jag tänkte då: 'Jag är bortdriven ifrån dina ögon. Men jag skall åter få skåda upp mot ditt heliga tempel. Vatten omvärvde mig in på livet, djupet omslöt mig; sjögräs omsnärjde mitt huvud. Till bergens grund sjönk jag ned, jordens bommar slöto sig bakom mig för evigt.
O. ingen himmel vore härlig nog Att locka dig från jordens dalar, ande, Så länge Minnas hjärta klappar där! Vid henne skulle du din frihet fängsla, Oemotståndligt till din afgrund dragen, Lik fågeln, som, af ormens blickar snärd, Med öppna ögon i hans eldgap flyger.
Trånfull sträckes famnen till dess möte, Jublande vi sjunka i dess sköte, Men som rök omsluter oss fantomet, Fridlöst, mulnadt, gycklande och kallt. Lycklig du, som flärden mer ej dårar; Lögnerna af jordens falska vårar Har du lärt att fatta med förakt. Inga skiften nå ditt trygga läger, Hvad du hoppas, hvad du sökt och äger, Fostras ej i dödlighetens parker Och förvissnar ej med deras prakt.
Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa. Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger. Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar. Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans; hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.
»Nej, det finnes ej något helvete,» menade vännen. »Men når man alltså detta ställe i jordens djup, så kan ju den värme som strömmar upp genom schaktet tillgodogöras.» »Jag begriper inte! Hvad skall man göra med värmen?» »Men, kära bror! Du vet ju, att ånga är en stor drifkraft. Tänk dig nu Montgomerys väldiga schakt förvandladt till ett stort, nästan omätligt stort ångrör.
Dagens Ord
Andra Tittar