Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 30 september 2025
För varje gång David lyckades med något och vann erkännande, sjönk Nilenius ihop blev svart i ansiktet och dyster för varje gång David kom hem pank och trasig, levde Nilenius upp igen, kom inpå honom som ett slags hånfullt beskyddande far, beklagade och flinade. Å, det skulle inte vara så svårt att tänka sig att man sköt Nilenius ett revolverskott genom huvudet!
Kom och lägg händerna på henne, så att hon bliver hulpen och får leva.» Då gick han med mannen; och honom följde mycket folk, som trängde sig inpå honom. Nu var där en kvinna som hade haft blodgång i tolv år, och som hade lidit mycket hos många läkare och kostat på sig allt vad hon ägde, utan att det hade varit henne till något gagn; snarare hade det blivit värre med henne.
Den, som klagar utan uppehållan, Är den dödes olycksburna moder; Åter den, som klagar sent och tidigt, Är den dödes sorgebundna syster; Den, som klagar, när det så sig faller, Är den dödes ungdomsfriska maka. Härligt var att se, hur inpå kvällen Hjälteskaran drack det gula vinet. Med befann sig ock den veka Stojan, Drack ej vin och brännvin icke heller, Utan kaffe blott ur gyllne skålar.
Jag såg honom komma ända inpå väduren och störta över honom i förbittring, och han stötte till väduren och krossade hans båda horn, så att väduren icke hade någon kraft att stå emot honom. Sedan slog han honom till jorden och trampade på honom; och ingen fanns, som kunde rädda väduren ur hans våld. Och bocken företog sig mycket stora ting.
Ibland kommo de så nära inpå länden, att de stötte mot den med axeln, men andra stunder växte avståndet. En gång, då det blev större än förut, sade Ingemund sakta: Där nere åt slättsidan en timme härifrån ligger Folketuna, Hallsten. När tror du, att vi komma att gå den vägen? Aldrig, aldrig. Det är också min tro.
Han tog ur byxfickan upp en kniv med ett halvt blad och visade den för Stellan. Du ska få den här. Nä, titta på den! Titta! Han höll den gamla kniven alldeles inpå Stellans näsa. Men Stellan vände sig bort från honom och bara grät. Och så ringde klockan på nytt... Hur skulle han klara sig? Hans tankar flögo omkring som skrämda fåglar. Hur skulle det sluta? Han fick en fråga.
Tätt inpå oss hade vi ett nytt polarland, rikt på löften om upptäckter, men nu, beroende som vi voro af vindens växlande nycker och omgifna af öppna vakar, voro vi oförmögna att komma det en hårsmån närmare. Ändtligen, mot slutet af Oktober, närmade vi oss på tre mils afstånd en af öarne, som bildar förposten till hufvudlandet.
Nu var Köttlund alldeles inpå honom: Jaså, dä ä du, din lilla djävel! Jaså, dä ä du, din lilla söta satan! Ja har unrat å unrat Jaså, din lilla söta guds ängel! Stellan föll vanmäktig ned på gödselhögen, innan Köttlund ännu rört honom. Han tog mot slagen från kvastspettet utan att skrika, utan att jämra sig. I samma ögonblick kom majorens betjänt ur sin bostad.
Några lamenterade ljudligen öfver det låga anbudet och skakade ovilligt på hufvudena, andra bådo henne med vänliga ord och inbjudande gester att öka på summan en smula, ännu andra trängde nära inpå henne, berömde sina hästar och slädar och nämnde i bevekande tonfall den summa, för hvilken de ville köra. Nadja gick raden utföre, döf och blind för alla dem, som sprungo efter.
Till slut gick han fram till henne, räckte henne kuvertet, så att ingen skulle se det i trängseln och viskade: Ta det! Kvickt! Vilket? Kvickt! Han stack det i handen på henne och skyndade mot dörren... Han hade redan hunnit ned i stora trappan då han hörde en röst: Stellan, Stellan! Han visste att det var hon. Han stannade utan att vända sig om. Hon kom fram till honom, stod alldeles inpå honom.
Dagens Ord
Andra Tittar