Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 26 juli 2025
Tusen tack för ert besvär. Jag kom inte ens att fråga efter ert namn. Holpainen heter jag. Jaså, Holpainen. Ja, tack ännu en gång. Förtjenar inte. De skildes. Mari gick nu hastigt hemåt. Ju närmare hon kom, dess mer beklämdt blef hennes bröst. Skulle hon förmå åter igen gå och se allt detta elände, sjukdom, nakenhet och brist.
Sagdt; och hon lämnade kvar den gamla i häpen förundran. Själf hon skyndade nu till de andra och följde dem hemåt, Drömmande, tankfull, tyst, i sitt ljufva bekymmer fördjupad.
Daggen började falla. Skylarne på åkern stodo nu alla uppresta. Folket tog sina verktyg och vandrade hemåt. Annikka lyfte lätt barnet i sina armar och gick jollrande genom skogen. Solens sista strålar strödde ett skimmer af guld på hennes bara mörka hår, som i en tjock fläta föll ned på ryggen.
En vandringsman är mänskan här, På vandring stadd, hvar dag som är, Till långt aflägsna länder; Hur hon ock här tycks hemma fäst, Är hon beständigt blott en gäst, Som hemåt återvänder. Hon får i all sin lefnadstid Ej minsta stund, då hon i frid Kan lämna vandringsstafven; På hvarje stig, på hvarje ort Går hon mot evighetens port, Och porten heter grafven.
Melankoliens stadium höll emellertid på att ge vika, och han kände en hjertverksamhet, som började att alltmer plåga honom. Han blef ond på sig sjelf och tänkte med ovilja på att gå hem, se om barnen, huset och alltsammans. Den förra gamla vanliga retligheten kom åter öfver honom, men i ännu starkare grad än eljes. Han steg upp och gick hemåt.
Mitt arbete. Jag skall hjelpa mamma med renskrifningen. Nu öppnades dörren, och skaran stormade in. De nya sommarplanerna upptogo mångas tankar, så läsningen gick som den kunde den dagen. Hanna och Bella följdes som vanligt åt hemåt, och Bella tyckte sig nu för första gången märka en viss köld från Hannas sida.
Men hon var glad och lustig, svor så hurtigt ibland när det passade sig, och då de veko in åt en mörk tvärgata, passade hon på och tog fram en cigarrett... Derinne i boden stod Eva ännu, lutad mot springan. Hon rörde sig icke, utan tycktes lyssna äfven sedan allt länge varit tyst. En och annan ensam arbetare skyndade ännu hemåt. Alla hvisslade glada melodier eller gnolade på någon visa.
Då blev han glad på nytt, därför att han kände igen vägen, och därför att Pudel fnös, viftade på stubbsvansen och ville hem. Så började han plötsligt längta efter mamma; och så kom han ihåg de gula blommorna som han hade i hand. Långsamt och betänksamt gick han hemåt igen, och det kan allt hända, att Sven nu dunkelt erinrade sig att han inte borde ha gått hemifrån.
Och så vänder hon föraktfullt ryggen åt det stora, underbara, mäktiga havet. Vi gå tysta hemåt över klippor och hällar, på smala stigar över hala barr, men jag vågar inte vända mig och se på det stackars havet. Jag har liksom en känsla av att det försvunnit och sjunkit ned i jordens innandömen, i skam och blygsel över en liten kvinnas hårda dom.
Mitt namn är Hartman, jag reser också hemåt, ni är lik min döde bror som var musiker men han lade alla sina bekymmer på bordet framför varenda främmande säg, tag inte illa upp, tycker ni jag är en pratmakare? Jag tänkte: eftersom han är så lik min bror så kanske om jag frågar vad han tänker på för ledsamt talar han om det.
Dagens Ord
Andra Tittar