Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag tänker ha bara en, ser du, för jag skall ju ha varma byxor i samma färg, som klädningen. Så har Verna Sommar. Tycker du ej det är bra? Jo, sade Hanna, och hennes röst lät otålig. Bella märkte det och steg upp för att gå. Du är trött och tankspridd, sade hon vänligt, Jag skall ej störa dig längre. Men det förefaller mig så rysligt länge sedan vi fått tala riktigt med hvarandra.
Ingendera af oss sökte någonsin ett närmande, och dock skulle detta ha räddat oss begge.
Tack du, som förde mig till detta hyggliga ställe! yttrade hon halvhögt med den vackraste röst, och rörde hans hand med sin, liksom till en sakta klappning. Bor en rik färgare här, du? hå kors! Inget att tacka för, svarade han. Du betalade ju själv! tillade han inom sig med grämelse. Jo, du skall ha mycken tack: jag var rätt hungrig.
Hvad mer, om jag intet kan vinna af det, män ägna åt ungdom, skönhet och behag? Kan icke min skrumpna, osköna hand ha kraft? Ej skall det synas på mitt arbete, att jag själf är gammal och ful och fattig. Han har kastat mig ned i smutsen utan att jag gjort motstånd, och han räcker mig aldrig en hand för att hjälpa upp mig därur. Hvarför reser jag mig då icke mot honom?
Men ingenting hjälpte. Stor i orden var han, talade vackert för sig liksom ett godt barn, såg ångerköpt och from ut, men sina löften dem höll han inte. Lasse hade medhåll, där man minst skulle ha väntat det.
Hon, som gaf dem värme, mat, som de voro go'vänner med, och som var gammal och trygg att ha med. Far fick nog inte misstycka. Men inte för många pengar, inte för något pris kunde de släppa Gullspira. "På de vise, att ni är som go' vänner me na också, och liksom kan hålla er till, na. Så får jag söka till att hjälpa mig utan", sade Ladd-Pelle saktmodigt.
Slutligen återfann man honom oförmodat som skådespelare vid en liten svensk landsortstrupp, och ett par år senare dog modern efter att först ha testamenterat honom sin förmögenhet. Han hade fått många vänner och syntes överallt. När Tomas frågade honom, vad han fördrev sin tid med, brukade han svara: Jag skriver på ett drama.
'Stuli', just som Jan Ers Kalle, som hade stuli åf en handelsman och sitt i häkte ner i stan." Maglenas läppar började skälfva, tårarna kommo flödande. "Stinta, du må väl veta att jag int är god för te göra sånt!" "Men de är farligt att nån bara ha sagt sånt. Mor skulle väl ha dött om hon hört de." "Mor lär väl si hvad som rätt är hon, där hon är, så int ängslas jag för de.
Skall jag nödgas höra allas varningar och allas försigtigheter, så försäkrar jag att jag bestämdt i pur förtret ej aktar mig alls; men får jag bara ha allt ensam för mig, så lofvar jag att vara rigtigt omsorgsfull om mig. Och Doctorn vet att jag brukar hålla ord" tillade hon, rätande på sig med en litet stolt min.
Men, Bentu, hviskade Bella skälmaktigt från sängen, hvem var det, som härom dagen bedyrade, att han aldrig skulle låta en qvinna hjelpa sig med något, som han kunde göra sjelf? Bengt funderade. Nog lär det väl ha varit jag. Och strumpor har jag stoppat i mina dar, men aldrig rockar. Men det måste väl duga, tänker jag. Tag hit, så får jag försöka!
Dagens Ord
Andra Tittar