Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 september 2025
Vi sätt småstinterna på kälken, och så gå vi gårdmellan nere i landet som annat, vuxet vandringsfolk. "Ja, såvidt Guds välsignelse ger brödet, så blir ni aldrig utan. Du har gjort mig så lätt och ljus i sinnet med hvad du sagt, lill Ante. Men Gullspira ." "Hon få följa oss hon å. Ligg int' och ängslas mor!" "Int ängslas jag.
Fläskflott i en kruka hade han att hälla på den, så det blef fin middag med det färska brödet till, grått visserligen med blänkande "degrand", och segt, så man kunde ha slitit tänderna ur sig på det, men ändå orimligt välsmakande, som brödet gärna blir, när barn få baka det själfva. Gullspira fick gå ut och plocka i sig mat där hon förut funnit på den. Kvarlefvor fick hon sedan inne.
"Nääj, vi ha int mer än en", försäkrade Månke med en stor allvarsam blick upp emot de plirande ögonen. "Bruka ni ha na' i sängen eller i spisen hva?" "Ömse hur hon ligg, Gullspira. När de va riktigt kallt på halmen i stugan då vi pojkar låg på golfve, så tog vi dit Gullspira till oss. Det vardt liksom varmt åf na!" "Ja och så slapp hon fryse själf ute i lidre.
Gullspira, den, trots ytterlig magerhet, ståtliga gulbruna geten, kafvade sig fram ifrån tallriset vid vägen, där hon tagit sig ett godt mål. "Åh ni skulle väl skämmas, stora karlarna. Du Per-Erik är på sjätte året och du Månke på sjunde." "Näej du, på sjätte är jag, de sa' mor, å tå henne fick jag mjölk ibland å." "Men du bli på sjunde till Kyndelsmäss, och de är bara en vecka dit.
Maglena, och Månke, hvilken just masat sig opp, kastade sig storskrikande framstupa öfver kälken. Ante höll Gullspira vid ena hornet bakom sig. Han stod stilla med bister tungsint uppsyn. Barnen Gullspira Åter for det igenom honom att han själf fört dem till det elände, de farligheter, som de nu hade öfver sig.
"En hette Gull Gull hur var det nu igen!" "Gullspira förstås", upplyste Maglena. "Ante, Geten het Gullspira, som våran." Maglena kunde icke stå stilla. Hon trampade fram och tillbaka och knep ihop händerna, vred sig och tittade på Ante, på fina frun, som log så godt och föstående emot henne och som nu hjälpte henne med att fråga efter hvad den andra geten hette. "Den andra kallas för Hvitkläppa."
Månghundrade getter har han, större än Gullspira." "Ingen get är som Gulispira, var så god, du " sade Månke och såg hotande på Maglena. "Jaså, har du sett getter från Jerusalem kanske? Dom ha horn, som si ut precis som månen när han är ny och blänkande, så de lyser om dom. Och så kommer dom i tusen hundrade, och man sir dom springa öfver myrmarken och äta myrbär. "Ja han som hade såna här.
Han satt ju där som en hare utan att, i en så'n här gård, ha så mycket makt i sig som att säga ifrån med ens. Si så där ja. Midtför näsan på Maglena så tar han an det pris af tolf kronor, som bjudes för "geten". "Geten!" Just som om Gullspira vore en get, en get att sälja bort, som hvad getaskrälle som helst.
Det var ju en afkrok från den stora landsvägen och gårdarna där invid, så egentligen hade hvarken Ante eller Anna-Lisa varit för att de skulle ta den. Kanhända finge de knappt en brödbit i ersättning för en så tröttsam vandring. Så mycket nödårsfolk, som vintern igenom gått före dem hvart de kommo, så kunde en förstå att folk skulle tröttna att ge. Gullspira var af samma mening som Maglena.
"Än en stund är dom kvar i bröllopsgårn", afbröt Ante med en medlidsam blick på Månke. "Midt i värsta slagsmål, och där är drängen å, så dit kan vi int gå, och int kan vi stanna här heller." "Gullspira, käre dej grannpiga, stig opp nu så pass att du kan komma ut till kälken", fortfor Ante. Gullspira, som nog förstod barnens ångest och delade deras farhågor, reste sig mödosamt.
Dagens Ord
Andra Tittar