United States or Norway ? Vote for the TOP Country of the Week !
Något hade händt henne. Joo, något hade händt henne ! Något, som så när hade gjort ända på det kloka, präktiga djurets lif, om inte Maglena, midt under bröllopsfröjden där borta hade tyckt sig höra Gullspira bräka. Gullspira, deras lill'piga, granndocka, gullpärla, låg nere i spånorna flämtande, blödande ur sår på halsen, sår på buken.
"Gosse, jag hör Gullspira!" "Är du tokig. Int kan hon höras ända hit och i så'n låt som här är." Ante såg sig virrig omkring. För en stund hade han glömt den vanliga tillvaron, ansvaret och omsorgen om dem, som berodde af honom.
Det var oro och misstämning inne i stugan, men som vände sig till riktig fröjd när Ante och Gullspira kommo åter dit in. Anna-Lisa fick mer än en stopfylla med varm skummande mjölk af geten, det räckte både till grötdoppa och till kaffe, och att blanda i vatt'vällingspadet, så man tyckte att det blef rent kalasmat. Men så det såg ut i främmandestugan!
"Och hvem ska mjölka Gullspira , å laga åt pojkarna, å tvätta och hålla er i ordning ", snyftade Anna-Lisa. Hon såg med en moderligt bekymrad blick öfver de bägge minsta vid bordet. "Ni vill ju hvarken kamma eller tvätta er om jag int håll efter er." Månke och Per-Erik sänkte ögonen, skuldmedvetna.
Vi, som ä manfolk, ska väl int ge oss öfver så där på rappe. Gå före och håll Gullspira i raggen så frys ni då int om händerna. Det var Ante som talade och kommenderade och småpojkarna visste sig ingen annan råd än att lyda, helst Gullspira, "som hade folkvett", det trodde de fullt och fast, hört kommenderingen hon med och klämde sig intill dem med sin ludna, varma päls.
Hon, som gaf dem värme, mat, som de voro go'vänner med, och som var gammal och trygg att ha med. Far fick nog inte misstycka. Men inte för många pengar, inte för något pris kunde de släppa Gullspira. "På de vise, att ni är som go' vänner me na också, och liksom kan hålla er till, na. Så får jag söka till att hjälpa mig utan", sade Ladd-Pelle saktmodigt.
Helst fruktade hon ju för att det var hon själf, som skulle åstad, ut till främmande folk eller att dödas, slaktas, såsom hon sett det ske invid gårdarna, ja i själfva ladugården med många, många getter och killingar eller andra kreatur. Ante, han hade det svårt han också, tillsammans med Månke, som med Gullspira följde en bit utåt landsvägen.