United States or Nepal ? Vote for the TOP Country of the Week !
Af Tiina Katri hade hon många gånger fått hjelp i sin nöd. Nu skulle det helt visst vara slut dermed. Hur skulle hon nu mer ens våga gå och begära någonting. Hon tog brödskalet under armen, ryckte en qvist från sopqvasten och grep Ville vid handen. Gossen gret fortfarande; han var rädd, att han skulle få smaka af riset. Vill du vara tyst! sade modren och förde honom in.
Tungt och långsamt drog hon andan der i sin vagga och såg mot taket utan att röra ögonen, liksom väntade hon på att någon skulle komma och taga henne. Hellu smög sig till sängkläderna i knuten och kastade sig ned der framstupa. Af kroppens skälfningar syntes det, att hon gret, fast inga snyftningar hördes. Holpainen satt lutad och med hufvudet nedböjdt nästan till knäna.
Hvad gör du här, Hanna? frågade Bella gladt, och en ström af värme skjöt igenom henne oaktadt kölden. Hanna rodnade. Den stackarn stod här och snyftade så bittert och hans små öron voro alldeles hvita. Seså, unge, sade hon med myndig ton, gråt ej mera, utan gå hem och bed mamma ännu en gång gnida dina öron med snö. Pojken, som kunde vara sex år, gret än värre.
Åter gick Fatima kring torg och gator och gret och sade: "Se nu förskjuter hon det arma barnet alldeles, och vill öfvergifva henne. Stackare den som är faderlös!" Ändteligen hade tre år förgått och Sindbad återvände till Bagdad.
Hellu väntade en stund, om ännu ingenting skulle höras. Men när allt förblef tyst, förstod hon, att Anni var död. Och fast hon hade bedt, att Herren skulle taga henne från denna verld, kändes det ändå så svårt, då lilla Anni nu hade gått bort, att hennes hjerta ville brista. Hon gret högljudt, och då började också Ville gråta. Tiina Katri hörde gråten in till sig och kom att se åt.
Glad vexte jag i min moders hägn och blef allt större och tänkte: Ack hur roligt skall det icke bli den dag, då äfven jag får bära blommor. Hvad jag skall dofta, huru skära och rena skall jag icke bibehålla dem i sin hvithet. Men en ung flicka kom och slet mig från min moder. Jag gret, och alltsom hon bar mig bort, droppade mina tårar på hennes hand.
Hon frågade honom derom, hon sade: "Säg mig upprigtigt, min far, jag slutar gerna att dansa, icke är det svårt blott jag vet din önskan". Men då han åter svarade: "Du dansar skönt som ingen annan; lemna icke den herrliga gåfvan", då ägde hon icke styrka att göra uppoffring af sin högsta fröjd: hon visste ju icke, om hon borde det, och för hvad hon skulle offrat den; men hon gret mången gång af ovisshet.
Anni var sjuk. Hon slöt under hela natten ej sina ögon, utan klagade och våndades i sin vagga. Modren satt och vakade hos henne, vaggade och sjöng. Allt emellan tog hon henne på sina armar och vyssade henne sakta; hon försökte bjuda henne bröstet, försökte trycka henne ömt till sig och lugna henne genom smekningar. Allt var förgäfves. Barnet vred sig och gret ständigt.
Och dermed var hans sjelf söndergnagdt, så att han aldrig kunde vara sig sjelf, alltid var beroende af andras svajande opinion, och aldrig trodde sig sjelf om något, utom i de få ögonblick han kände sin energiska själ arbeta oberoende af hans vilja. Gossen var ytterst känslig. Gret så ofta, att han erhöll ett särskildt öknamn derför. Ömtålig för en liten anmärkning, i ständig oro att begå ett fel.
Hufvudstupa tillbaka i helvetet, hånad, stukad, sju gånger värre sen han skrutit med sin nya ställning och gjort jemförelser med hemmet. Han gret af ilska, men han kunde ej gå tillbaka efter en sådan skymf. Det kom bud efter honom från friherrinnan. Hon fick vänta en stund. Derpå ett bud till. Han gick upp morsk. Hon var ganska blid. Bad honom lofva att stanna några dagar!