Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 september 2025
LEONTES. Det tycks, som skulle lifvets gnista sofva djupt Hos denne yngling, om ej böljan ren den släckt. Gå, red i skuggan under pinien här en bädd Af löf och mossa, där han hvila får, till dess En gud kanske ur dvalan väcker honom opp, Ty vi försöka fåfängt. HYLLOS. Furste, öppet vill Jag tala ut min mening, fast du väja tycks Hvart ord, som rör din fader. Vet då: hatad är Leiokritos på denna ö.
Orden hördes tydligt, men hon kunde inte fatta deras mening. Hennes hufvud kändes som en klump och hjernan var slö. Hon trodde att hon skulle falla, eller att förståndets sista gnista hade slocknat. Men den slocknade ej; bakom all denna förvirring kyttade den ännu, och ej heller föll hon. Slutligen flyttades stolarna, några ord yttrades och sedan aflägsnade sig rösterna till tamburen.
Fram till sin gamle vapenbroder Steg han och hof till darrande ord sin röst: "Kung, Hjalmar skall föra ditt svärd En gång, när själf du hvilar med maktlös arm, Skydda ditt land och fjärran väcka Minnet af Fjalar än, där det slumra vill. Dröj längre då ej i ditt val! Brant står vid stranden klippan, och nedanför Väntar i tystnad svala vågen; Lätt som en gnista slocknar din dotter där."
Men hon förstod att denna bok var som en sista bikt af en menniska, som gått under och hon ryste till vid tanken på att denne mans lifsöde också skulle bli hennes sons. Detta toma, förslappande ur-famn i-famn, med köpta smekningar, utan en gnista af något mer än det, som flammade upp för stunden och som slocknade utan att lemna efter sig ett solgrand värme.
För den slocknande gnista af lif, som fanns kvar, kände hon kärlekens varma tillgifvenhet, men själfva det jäsande stoftet ingaf henne en oöfvervinnelig vämjelse. Hon grät och sörjde öfver, att det var så, men det förblef så. Det hon älskade, var hans känslor och tankar; det andra betydde ingenting för hennes hjärta.
I samband med dessa tankar kom allt oftare tanken på tant Karin. Hon visade den ifrån sig men den kom ständigt igen. Kanske var hon en af dessa i tysthet lidande, som blott behöfde en gnista vänlighet för att lefva upp på nytt. Åh, tant Karin, hvarför skulle du komma i min väg? Hvarför kan du icke lemna mig i fred såsom du lemnade min mor, då hon som bäst behöfde dig? Det är grymt af dig att tvinga mig att uppsöka dig. Och lika grymt är det af mig att, ifall du är ensam och olycklig, lemna dig att dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad hoppas på dens återkomst, som bordt ångra sig och icke gjort det. Det är snart nio veckor sedan jag fick ditt bref, och ännu .
Det blef djup sorg i hela landet. Den käre, gode mannen! Han hade kommit med kärlek, och kärlek är en gnista som tänder. Kärleken segrar, den segrar öfver det onda och ser det icke. Han hade haft kärlek i hjärtat och kärlek i blicken, och därför såg han hvad som var godt.
Sedan kommo undrande tankar på fadren. Hurudan var han, denne far, som skulle kunnat skänka henne ett hem, men som hon aldrig sett, aldrig känt en gnista ömhet för? Hvar fans han? Visste han, att hans hustru var död, att hans dotter stod ensam i verlden, att hans penningesändningar tillbakavisats med förakt? Och om han visste allt detta, huru tog han det?
Så uppstodo så många tråkiga volymer af kyrklig poesi utan minsta gnista till inspiration, och deras mönster är sjelfva Spegel, som skref så förträffliga psalmer, men genom sitt öfriga andliga rimkram både bragt andra till sömn och sjelf »snarkat på den svenska parnassen». Huru skulle då, när poetens yrke var misstänkt, Lucidors verldsåskådning och lif bedömas af detta klerus, som ville hafva hela landets lärdom i sina händer.
Det var att mista andan under, det är nästan mer än mänskligt att bibehålla sinnesjämvikten, men Elsa är en väl brandförsäkrad skuta, hon kände blott den svagaste lilla gnista nästan endast välbehaget att vara afhållen. Hon såg visst ovanligt bra ut i kväll! Han hade knappt tanke för annat. Det blef endast stänkrepliker. Ni är vacker, ni är riktigt vacker!
Dagens Ord
Andra Tittar