Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 september 2025
När de sedan hade stigit i land, sågo de glöd ligga där och fisk, som låg därpå, och bröd. Jesus sade till dem: »Tagen hit av de fiskar som I nu fingen.» Då steg Simon Petrus i båten och drog nätet upp på land, och det var fullt av stora fiskar, ett hundra femtiotre stycken. Och fastän de voro så många, hade nätet icke gått sönder.
För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. HERRE, du var förr ditt land nådig, du upprättade åter Jakobs hus. Du förlät ditt folks missgärning, du överskylde all dess synd. Sela. Du lät all din förgrymmelse fara och vände dig ifrån din vredes glöd. Så vänd dig nu åter till oss, du vår frälsnings Gud, och upphör med din förtörnelse mot oss.
De bjödo oss med spe och tvång: Upp, spelen, sjungen glädjens sång Som förr i Zions skara! Hvem ville spela mer i band, Hvem sjunga i vår träldoms land, Hvem kunde glader vara? Jerusalem, din helgedom, Om jag den kan förgäta, Må tungan låda vid min gom Och glöd mitt hjärta fräta.
FÖRSTA SOLDATEN. Nå, du säger ingenting. ANDRA SOLDATEN. Jag tänker. FÖRSTA SOLDATEN. Hvad tänker du dä? ANDRA SOLDATEN. Jag tänker uppå en visa. FÖRSTA SOLDATEN. Och jag tänker på fästningen ... den håller i som en sköldpadda. Vet du hvad sköldpadda är, du? Det är en sorts stockfiskar, som ha ett ogenomträngligt skal, du, och man måste steka dem på glöd, innan de krypa ut därifrån.
Men huru skall jag kunna giva dig till pris, Efraim, och låta dig fara, Israel? Icke kan jag giva dig till pris såsom Adma och låta det gå dig såsom Seboim? Mitt hjärta vänder sig i mig, all min barmhärtighet vaknar. Jag vill icke låta dig känna min vredes glöd, jag skall icke vidare fördärva Efraim. Ty jag är Gud och icke en människa; helig är jag bland eder, och med vrede vill jag ej komma.
Hon log, din ättemoder, och gaf till svar: 'Sen tvenne år mitt öga ej honom såg, Hans blick blef varm, hans fäderneboning trång, Han tog sitt arf, han sökte en öppen värld Och kämpar nu, kvar, huru, jag vet det ej. Men full af undran talte den andra än: 'Hvad, vill du skämta blott, eller drömmer du? Du mor med känslor varma som blickens glöd, Du lämnar åt sitt öde din enda son?
Prosten rodnade ända upp över hjässan, och det tunna håret låg som vit aska över glöd. Han slog klubban i bordet och gick sin väg. Men när han kommit in i prostgårdens trädgård, började han gråta. Han stannade bland drivorna, och faster Mimmi måste ta honom under armen och till hälften draga honom in på expeditionsrummet. Fy, det var för lett, Mimmi, nej fy, det var för lett att se honom!
Ty mitt domslut är: jag skall församla folk och hämta tillhopa konungariken, för att utgjuta över dem min ogunst, all min vredes glöd; ty av min nitälskans eld skall hela jorden förtäras. Se, då skall jag giva åt folken nya, renade läppar, så att de allasammans åkalla HERRENS namn och endräktigt tjäna honom.
Här jag lefvat nu med likars bistånd, Som en rotlös gran mot andra fallen, Tung för mig, en börda för min nästa; Lifvets gåfva vill dock än jag skatta, Om från striden, nära kyrkan hållen, Än med seger hem den ädle kommer." När den gamle hört det sista ordet, Gick han ut, som om från glöd han ilat; Aftonrodnan var dock bleknad redan, Innan kyrkobyn han hinna kunde.
Doktorn var borta och den unge medicinarn med. Kl. 6 på morgonen skulle han komma igen och ge nytt förband och nya droppar. Barnet låg alldeles stilla, men hade feber. En glöd brann på kinder och läppar. Modern fuktade dem så ofta hon kunde. Nu var det intet vidare. Nu vågade hon ändtligen fram med det. Med sin kärlek. Hon kysste hans hand hans enda, kysste täcket, grät, snyftade och suckade.
Dagens Ord
Andra Tittar