Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 14 juni 2025
Morgonen var grådaskig och fuktig. Inne på den trånga gården var stenläggningen ojämn och assessorn, som var tämligen korpulent, hade svårt att gå på de slippriga stenarne; det var därför nödvändigt att fängelsets direktör hjälpte honom, i synnerhet som han icke kände vägen till den afdelning besöket gällde.
Ljudet av släggans fall mot städet var det enda som störde kvällstystnaden i gården. Tomas tänkte på Märta. Hon hade varit så underlig på förmiddagen. Vad var det som oroade henne? Om det kunde hända henne något illa... De hade icke alltid varit försiktiga. Sömmerskan i fönstret snett emot tände nu sin lampa. Skenet föll in i Tomas rum; han såg skuggan av sitt eget huvud röra sig på tapeten.
Hon tog yxan ifrån honom och förde honom till bordet, gaf honom gröt och kaffe och skakade, under det han åt och drack, på gården ut pelsen, som han brukade ligga på uppe vid spiselloftet. Så ordnade hon hans bädd. Nadja sof redan. Om en stund hade hon stilla i stugan. Jätten snarkade uppe i sin säng, diskarne stodo på hyllan, elden knittrade stilla i spiseln.
Men en så dugtig hustru har ingen i hela socken, som Paawo får, menade Jaako, och ref sig i hufvudet. Att du, Ella, som är så stark, stod der och hörde på predikan utan ett muck, framkastade Weikko, som kände sitt mod växa underbart, ju längre han kom ifrån gården.
Hur frun pekade ut på gården, där Lasse stod och tvättade hästen, ryktade och putsade den, så att skummet stod om den. Ännu var blott hufvudet färdigt det glänste och sken som atlas. Det var en renlig, ordentlig och bra karl. Hon borde ju vara tacksam, om hon råkade så väl ut. Hon neg ännu en gång och frun klappade henne på kinden... Obegripligt att hon icke förstod att vara gladare.
Det är för en filantropisk började ingenjören. Ja, men jag hör inte till de filantropiska damerna. Varför sätter sig inte den där unge mannen? Därför att han inte vill, sade Abraham och skrattade. Jag kan inte sitta stilla, för jag har min fästmö här på gården. Nej, du store! Vem är det? Ers nåds syflicka, svarade Abraham med betoning på alla tre orden. Ja, men vilken?
Krigaren och konungen var tjuguett år gammal; han hade ännu icke hårdnat för mildare intryck, ja, han levde icke nog länge för att någonsin hårdna. Men han var dock i varje tum en konung; stum slöt han sina tankar inom sitt unga bröst, gav ett tecken att mönstringen var slut och återvände till gården. Bland de många åskådarna vid stranden befann sig även fröken Kerstin Fleming med sin tärna Maju.
Då kvällen kom, hängde kläderna rena och hvita på gården, och inne i stugan sutto mor Maria och hennes tre duktiga pojkar och åto kvällsvard. Mor kände sig så lätt och glad till sinnes. Det var länge sedan gröten smakat henne så godt. Hvad gossarne angår, hade de en förvånande matlust.
Och tjuvfölje kring knutarna! Mor i Sutre började masa sig nedför kökstrappan, ett steg i taget för att inte komma till olycka i kolmörkret. Då hörde hon steg: någon gick över gården. Hon lyddes. Det var inte Valborgs steg. Det var ingen annans steg. Det var Daniels steg. I de förbaskat fina storstövlarna, hans. Som inte ville gå i träskor! Daniel! ropade hon.
Man bortsände från gården de tjänare och landbönder som icke ansågos fullt pålitliga; vakter utställdes vid vägarna, och lösen utdelades såsom i fält. Vid niotiden på aftonen begynte slädar anlända och utbyta lösen med vaktposterna. De ankommande inbjödos att vid ett stadigt kvällsmål vederkvicka sig efter resans besvärligheter.
Dagens Ord
Andra Tittar