United States or Pakistan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han tog upp pelsen, hon gömde sig vid hans barm. Oh! jag är så ensam i verlden det kom efter en stunds paus vill ni inte vara min allra bästa vän? Carl svarade icke, han tryckte hennes hand. Han ville visst icke göra sin hustru för när, nej, långt derifrån, men han kunde å andra sidan inte heller vara oartig mot en så ensamt stäld ung varelse som Nadja.
Mor har lyft ur gröten, hotar med fingret åt sonen och visar på far: »visste han att du går och sliter på nya pelsen, så finge du dig... Se så, gå och säg till syster. Väck far.» Middagen räcker länge. Första rätten gröt. Andra rätten kolja. Tredje rätten gröt. Fjerde rätten kolja. Det börjar skymma. Mor tänder upp pertblosset. Far skrapar sig i hufvudet. Han har ännu mycket osofvet.
Hon tog yxan ifrån honom och förde honom till bordet, gaf honom gröt och kaffe och skakade, under det han åt och drack, på gården ut pelsen, som han brukade ligga på uppe vid spiselloftet. Så ordnade hon hans bädd. Nadja sof redan. Om en stund hade hon stilla i stugan. Jätten snarkade uppe i sin säng, diskarne stodo på hyllan, elden knittrade stilla i spiseln.
Den långa skjortan, öppen i halsen, fladdrar omkring benen; som en tjock rök strömmar andedrägten ur den lilla munnen, som ler, och i farten svänga de små armarne i luften, medan han nere i gropen konstnärligt gör ett hopp öfver, och lycklig att så väl ha gjort sitt mandomsprof ifrån sig springer han sjungande tillbaka upp igen med skidorna i handen och försvinner, innan de resande hunnit upp, in i den rykande stugan med pelsen släpande efter sig full af snö från drifvan!
Herr Adolf iklädde sig sin promenadkostym, lät pigan hjelpa på sig pelsen, tog ett par nya gredelina glacéhandskar, trädde ytterligare på dem pelsfodrade mufftiser, tände en liten fin papyross och gick med små försigtiga steg den långa vägen åt finska jernvägen till. Frun var hemma och tog emot. Hon satt i en fåtölj med sitt arbete och log trött, men så vänligt hon kunde emot sin slägting.
Det dansade och svängde sig, pep och jamade, stälde sig än på fötterna, än på händerna, under jubel nedifrån. Men då applåderna ljödo som starkast, afkastade det pelsen, och derur kröp fram en stor och yppig qvinna, klädd i en balettdanserskas lätta drägt. Hon satte armarne i sidorna och begynte sjunga. Men sången var hes, hon hostade och blef allt mer utan röst.
Nadja låg mot hans barm, pelsen värmde dem begge. Hans ridderlighet och vänskap vidgade horizonten betydligt under resan, hon höll hans hand inne i muffen, smekte den och kysste den. Då de hunnit hennes hem, brände den första kyssen het på hans läppar, och då de skildes, hade han gifvit henne löfte att komma redan i morgon. Fru Granberg låg hemma och grät.