Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 14 juni 2025
Så gick han sakta mot Kerstins trappuppgång, medan han lämnade hästen på gården, och efter att ha knackat på hennes dörr och släppts in, gick han fram till fönstret för att undersöka effekten. Rabulisterna hade närmat sig hästen, böjde sig över den och sågo därefter upp mot Kerstins köksfönster. Stellan nickade åt dem, till tecken att han var vänligt sinnad. Men de tvekade ännu.
Min faster sa alltså ingenting åt de båda gamla, och då den betydelsefulla dagen nalkades, reste hon bort, sedan hon först givit order om, att guldbröllopet skulle firas med all tänkbar ståt och på hennes bekostnad. Vid tolvtiden på guldbröllopsdagen begåvo vi oss till den fina gamla gården.
Om också Antti ångrade sig, bad om förlåtelse, på sina knän bönföll om en smekning ej ens då. Nej! Det hördes steg på gården. Jag vände mig om och såg Antti komma. Han gick raskt, svängde gladt sin käpp och smålog uppåt fönstret. Jag hann icke tänka någonting. Men öfver panna och tinningar kände jag ett egendomligt tryck. Hvarför kom han? Han hade kunnat stanna där han var. Han fick ringa.
Han fullgjorde affären med hästbeställningen där nere och sade till Annette att inga ljus behövdes, men att kaffe skulle inbäras precis klockan sex på morgonen. Så spånslog han på gården för att träffa vagnar till sovställe. Men inga sågs. Av några uppstående tistelstänger, som han genom springor blev varse i lider, fann han väl tillgång på diverse herrskapsvagnar, men de var inlåsta.
Jag är ju en gammal käring. Inte har jag något att vänta på. Låt mig se vad gammal jag är. Och hon såg sig i en spegel och såg att hon var skallig och att sista hårkransen rasade i stora tosar ned över skuldrorna. Det betyder dödsfall, tänkte hon. Hon såg ned åt Sutre och såg att ekarna stodo lummiga kring gården och storekens topp var icke längre ett kalt och kvistigt ris, utan lövrik.
Mat ha vi ju, så det räcker, och lite pengar på banken med, och gården ruttnar inte; vill han brinna, så kan han få det, efter som han är brandförsäkrad.
Gråtande satt hon i sängen på halm, min värderade hustru, Seende på, men hon teg och sökte att stilla allenast Barnet, som kvidande låg vid dess barm, dygnsgammalt och hjälplöst. Männerna följde jag ut med det sista, som kunde förpantas, Stel i min håg som tallen, då yxorna döna vid roten. Men då på gården jag kom, uppskattades bytet; till hälften Skylde det icke min skuld.
De kom ned på gården och tillsade skjutsbonden att gå upp efter sakerna. Han gick och kom ned med det ena efter det andra, vilket allt Sara ordnade i den långa vagnen, under det att Albert gick in till gästgivaren, betalade och skrev i dagboken. Pass skulle väl också ses, yttrade värden, men för herrskapet kan det inte behövas. Ja bevars, se här, om det äskas.
Brefvet då löste älskade makan, Och såsom svar hon talte till falken: "Hälsa från mig den sköna Ilija, Bed, att han ej uppskjuter sin hemfärd. Doftande rosor blomma i trädgåln; Ack, men med hvem, med hvem dem plocka? Muntert på gården ropar där falken, Ack, men hvem lockas med mig att jaga?" Tvenne unga älskade hvarandra, Tvådde båda sig i samma vatten, Torkade med samma duk sig båda.
Det var godt om gömställen bakom brädstaplarna. Maglena insåg att de själfva inte nu genast fullt synliga, kunde gå densamma vägen fram, som så fint folk gått, så hon vände in till en liten gård, som såg behändig ut. Den hade små fönster, som skrattade med ögonen under ett rödt tegeltak, alldeles som hos jägmästarens, fast den bär gården var mindre, ljus och gul i färgen.
Dagens Ord
Andra Tittar