United States or Tajikistan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag såg honom på avstånd, där jag kom framåt vägen och jag tänkte: En lycklig gammal herre. Så lycklig en gammal herre kan bli. Gammal militär, pensionerad. Ungdomssynderna bakom sig, festerna på Hasselbacken och även all exercisen på Gärdet. Det glada livet på utvärdshusen också slut.
Detta på det sjunde är mycket viktigt annars kunde man ju tro att han bara vore 6 år. Sten är en vacker pojke, men han är icke så bildad som min dotter, ty hon har redan börjat skolan. Sten bor i huset och hans förmiddagar äro dystra. Han har då ingen att leka med. Han tittar ut genom fönstret på det gråa gärdet där snön håller på att smälta. Där finns inga barn den här tiden.
Att mamma ser sorgsen ut till och med då hon bakar de allra raraste russinbullar, är då intet under... Men, allt nog jag lemnade allihop, klef öfver det der gärdet och sprang ända tills jag kom till Weitikkas beryktade kulle. Den unge fästmannen hotade med fingret: Du är mig just en liten vildand, Greta. Hvarför tog du ej mig med?
Under dessa förflutna år hava många händelser tilldragit sig i de personers liv, vilka vi i vår berättelse skildrat; en och annan har även nått målet av den jordiska vädjobanan och försvunnit från åskådarens blickar. Innan vi säga läsaren farväl, vilja vi i korthet redogöra för dessa personers öden. Sven Stål tjänade trenne år vid gardet, omtyckt både av förmän och kamrater.
Han kände dessutom liksom ett slags förebråelse, och det fast Lotta sof... Nej, in ville han icke gå. Icke i stugan. Hvart han gick, tyckte han sig höra något ovanligt. Någonstädes måste han gå för att komma ifrån det på en stund. Något skymtade fram, rörde sig. Det gick förbi huset, vacklade, som om det haft svårt att gå, stannade vid gärdet, och så försvann det.
Sakta förde jag ratten åt venster och vende inåt Gärdet. Jag flög mot staden igen och då förde jag fram ratten och sjönk sakta mot jorden alldeles bredvid hanngaren där Anders och Gösta tog emot mig och hurrade när jag steg ur och vakten sov fortfarande jupt fast maskinen hade bullrat så förfärligt.
När hon nu kom med muggen från eldsidan, såg hon att han var blodig i ansiktet och lerig över hela kroppen. I jistineje! kved hon till. Sån du ser ut! Han skrattade. En kan väl inte se bättre ut, när en legat och släpat på gärdet. De fick en snara om foten på mig, och nog åkte jag fem famnar på studsen, innan jag kom loss. Han tömde muggen i ett drag. De tog mig för Frönsaforsarn. Si! Si!
Rulla i åkern, söta Henrik! bad hon med hufvudet på sned, det är så lustigt när du rullar, du ser ut som en stor, hvit, våt katt. Går du i hafren, så blir jag så glad. Heikki slängde öfver gärdet, tog ett stort skutt och kom på hufvudet rakt in i hafrelandet.
Och efter en stund: Nu ska I tro, att de dansar i storstugan. Det är väl greven, det? Länsman också, så tung han är. Han dansar med mamsellen och greven svänger med Valborg. Träsken spelar, han. Och efter en stund: Daniel är ute efter strykarna. Håller de sig kvar på gärdet, så ska vi väl klämma gumsen ur dem. Ska I slå dem? Visst fan ska de ha stryk. De ha vräkt ned hela gärdsgårn, de djävlarna.
Ingen märkte det; man hvilade en stund och kommenderade sedan åter i gevär. Generalen, en kraschanerad spelorre ur rektors klass, tog gravitetiskt in sin plats och lät truppen defilera förbi. Gardet af rektorister och konrektorister, skolans heroer, en rangkår med dubbel grad äfven för den simpla soldaten, paraderade förbi med oklanderlig ordning och skördade en bifallsvink af generalens hand.
Dagens Ord
Andra Tittar