United States or Wallis and Futuna ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig. Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn. Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv. Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.
Hör, dotter, och giv akt, och böj ditt öra härtill: Förgät nu ditt folk och din faders hus, och må konungen få hava sin lust i din skönhet; ty han är din herre, och för honom skall du falla ned. Se, dottern Tyrus, ja, de rikaste folk söka nu att vinna din ynnest med skänker.
Ja, så skall du vandra på de godas väg och hålla dig på de rättfärdigas stigar. Ty de redliga skola förbliva boende i landet och de ostraffliga få stanna kvar däri. Men de ogudaktiga skola utrotas ur landet och de trolösa ryckas bort därur. Min son, förgät icke min undervisning, och låt ditt hjärta bevara mina bud. Ty långt liv och många levnadsår och frid, mer och mer, skola de bereda dig.
Lugnt med sin medalj i näfven Steg dragonen in: "Gif åt Stål en penning äfven, Eller tag ock min!" Aldrig brusto ord vid bivuaken, Där den gamle Hurtig blott var med; Ofta satt han långt på natten vaken, Talande om krig och fred, Tände jämt sin korta pipa an Och förgat den åter, bäst den brann. Tredje Gustaf var hans man. "Hvad strider Höll ej han med Rysslands stolta fru?
Därför må du nu veta att det icke är din rättfärdighet som gör att HERREN, din Gud, vill giva dig detta goda land till besittning; ty du är ett hårdnackat folk. Kom ihåg, förgät icke, huru du i öknen förtörnade HERREN, din Gud.
På heden vid Cronas ström Jag stod, när solen sig sänkte sist; Där såg med lockande ögon Den tysta natten mig än. Sent kommer Oihonna nu, Djupt sof din dotter, af jakten trött. I drömmars riken, o fader, Förgat för länge hon dig. Dock glimmar Dunhormods topp Ej än; matt rodnar blott höjdens fur. Hvi bjöd din vilja mig vara Långt förr än morgonen här?"
För syndare med ängsladt bröst, Betungade, som lida, För dem, som ingen hjälp och tröst Af världen mer förbida, För dem göt du din blod så ren, Bland dem, o Jesu, är jag en, Därpå min tröst jag bygger. Min Frälsare, ditt kors du bar Också för synder mina: Förgät ej den, dig kostat har Så mycken kamp och pina! Ack, ofta fadershjärtat här Ju sorgebarnet närmast är, Förskjuts, men sökes åter.
Låt se, att du aldrig glömmer mig, sade hon och kysste honom på kinden, jag älskar dig mer än mitt lif, för det står det alltid i visorna, och det är också sant. Adjö, farväl, min dyre vän, förgät mig ej, kom snart igen! Med små steg trippade han så uppåt gången med värkande fötter och förstörd sommartoilett. Sådan märkvärdigt påflugen unge sade han till sig sjelf och välsignade skymningen.
Ty han förgat icke i sin själanöd, att han släpat en kvinna med sig genom synden och han våndades mera för hennes själ än för sin egen. Han var en omtänksam man, medgav prästen, och han visste precis, hur han skulle ställa det för att bereda sin omgivning trevnad. Men kläm nu ur dig vad du ska ha för att maka dig undan och få det andra byket att göra sammaledes!
Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät. Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor. Han säger i sitt hjärta: »Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig.» Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma.
Dagens Ord
Andra Tittar