Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 juni 2025
Men i detsamma syntes i dörrn den saknade flickans Rodnande kind, och hon kom att spola sitt färgade ullgarn. Stäfvan bar hon i handen också, af det jäsande ölets Fradga bestänkt, då hon skred som en morgonstjärna till bordet Och med ett leende fäste sin blick på den raske Mattias.
Hon ställde ifrån sig kruset och började undersöka flickans kläder, tummade tyget, strök det mot kinden, granskade underkjolarna, granskade kalsongerna, granskade strumpor och skor. Och hon sade till Träsken: Vad jag kan se, är hon snygg och proper. Det hedrar mor hennes, så utländska hon är. Snygg och proper, upprepade Träsken, rynkade pannan. Och han lyfte sin hand och pekade upp mot himlen.
Huru behandlar man icke barnen nu för tiden! Vilka närgångenheter får man icke utsätta sig för ensamt därför att man är ett barn! En äldre träffar ett barn i en spårvagn, och strax börjar han eller hon med tillgjort vänlig röst: Vad heter den här lilla flickan? Vart skall den här lilla flickan ta vägen då? Vad heter den lilla flickans mamma och pappa? Hur gammal är den lilla flickan?
Flickan ägde af sin mor ett minne, Ägde ett med pärlor och demanter Smyckadt spänne af omätligt värde. Kommo tvenne fästmän då till henne. Stolt och rik och mäktig var den ena, Men han friade till flickans spänne. Och den andra, han var blyg och fattig, Men han friade till flickans hjärta. Nu till dottren talte hennes styfmor: "Tag den rike och förskjut den arme!
Då skola de äldste i staden taga mannen och tukta honom. Och de skola ålägga honom att böta hundra siklar silver, vilka han skall giva åt flickans fader, därför att han har spritt ut ont rykte om en jungfru i Israel. Och hon skall vara hans hustru, och han får icke skilja sig från henne, så länge han lever.
Då hon sakta drog sin hand tillbaka, skyndade han att fasthålla den. Karmides, sade hon, prisade vare gudarne! Jag har återfunnit dig. Hermione! Karmides' ögon skymdes av en tår, men det ljuva leende, som låg över flickans anlete, återstrålades av hans eget. Det rådde en tystnad, som ingen ville störa.
Hon märkte det och skyndade att ställa mig i vatten. Ryckt från mitt hem, hvad kunde jag annat, än bjuda till att blifva vext på egen rot. Det lyckades mig, och snart stod jag ung, förhoppningsfull och lefnadsfrisk i flickans fönster. Och åter började jag tänka på den tid, då jag skulle få bära hvita doftande blommor. Men ack, min vårdarinna glömde mig snart nästan alldeles.
Kärlekssjuka och hjärtesorg fanns där också, under kanske enklare former, men ofta rörande i sin enkelhet, och mången lek slutades med döden, antingen gossens, flickans, eller barnets.
I nästa ögonblick hörde han ett prasslande i sitt grannskap och upptäckte en skepnad i skuggan av pilträden. Det var Rakel. Karmides kände, då han fattade flickans hand, att hon darrade. Har du väntat mig länge? frågade han. Jag vet icke, svarade Rakel, men det är väl, att det är du. Jag satt i mina tankar, då jag såg din gestalt. Jag tyckte i mörkret, att det var min fader.
Tog därpå sin packning och flickans och bar in i kökshuset, spände ifrån hästarna, ställde in dem i stallet och gav dem foder och vatten. Under allt detta satt flickan kvar på brädan, händerna i knät. Ska du inte stiga ur? frågade gästgivarn. Nej, sade flickan. Hur länge ska du sitta där då? frågade gästgivarn. Tills du kör mig hem igen, svarade flickan.
Dagens Ord
Andra Tittar