Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 juli 2025
Här glömmer man i syndens band Sitt goda hem och fosterland, Går som en främling och en gäst Och tror sig dock för evigt fäst, Vill lefva trygg från år till år, Där allt liksom en suck förgår. Gud, öppna våra ögon snart, Att vi må skåda uppenbart, Hur vanskligt allt på jorden är Hur ringa lust det med sig bär, Hur stadig fröjd och saligt hopp Hos dig vi måste söka opp.
Så hon suckar tyst som vinden, Lutar sakta rosenkinden Mot hans barm och lyss. "Seidi", hörs han kufvad svara, "Din skall hvarje fånge vara, Lös dem, ljufva, En för hvarje kyss." Österns himmel purpurrandas, Friska morgonvindar andas Öfver Peras strand, Och på böljans brutna spegel Skynda gladt med svällda segel Seidis fångar Till sitt fosterland.
När så en stund förflutit och en annan, Tog Krimbetvingarn ordet, höjde sig Och fäste skarpt sin örnblick på furst Voldmar: "Man talt om uppror", sade han, "om trots Emot en ordning, på hvars fasta grundval Personers väl, familjers, staters, hvilar, Jag menar uppror mot föräldramakt, Och sådant i vårt fosterland, i Ryssland; Är denna händelse er obekant?"
Om deras förväntningar ej gått i fullbordan, har detta kanske berott på, att de tänkt för högt om sitt land och dess förmåga af utveckling eller, som en tysk författare uttrycker sig om ett liknande förhållande i sitt fosterland: "allt var väl uträknadt, endast en sak hade man glömt, att äfven Thomas Robert Malthus måste tagas med i räkningen".
Den unge hjälten, sårad djupt, Ej höll sin harm tillbaka mer, men talte: "Min furste, mer än storheten jag skattat Den lott att för ett fosterland få strida; Den blifvit min, jag ingen bättre sökt. Bland mina drömmar jag har drömt också Var skönast den att få åt Ryssland offra Hvad det mig skänkt, mitt trogna hjärta"
Den unge svensken hörde under resan talas om krigsutbrott mellan England och Holland, att hans fosterland ifrigt underhandlade samt utrustade härar i Tyskland, att riksmarsken Wrangel var åter öfverkommen och tänkte brandskatta Lüneburg samt öfverfalla Bremen, att de tyska staterna allvarsamt beredde sig på krig.
Nu var hans fosterland i kamp och strid, Och gammal själf han var. Af härar omhvärfd, sliten som ett rof Emellan vän och ovän växelvis, Fick han hvar stund för segrarens behof Ge frid och lugn till pris. Att värna rätt, förmedla bördors last Han som en helig plikt sig föresatt, Och därför var hans dag ock utan rast Och utan sömn hans natt.
Jag såg ett folk, som kunde allt, Blott ej sin ära svika, Jag såg en här, som frös och svalt Och segrade tillika; Mitt öga flög från blad till blad, Jag velat kyssa hvarje rad. I farans stund i stridens brun Hvad mod hos denna skara! Hur kunde, arma fosterland, Du dock så älskadt vara, En kärlek få, så skön, så stark, Af dem du närt med bröd af bark!
Obekant för dig Kan det ej vara, att Eubulos' son jag är. LEONTES. Jag har en fader, äfven jag, Leiokritos. HYLLOS. Vi räkna oss som söner till vårt fosterland, Vi unga, så du borde göra, äfven du. Ej finns för oss en större plikt, än den oss ges Af Salamis; och ropar nu dess stämma högt: "Slå ned tyrannen, krossa min förtryckare!" Då tvekar bland oss ingen om hvad göras bör.
EUBULOS. Jo, förgången var I troers land knappt Ajas, nådd af eget svärd, Och Telamon af år och sorger bruten ned, Förrn glömsk af dem, af deras godhet, af den son, Som Ajas efterlämnat långt från hemmets jord, Du smög dig slafviskt till den nye härskarns fot, Att få en skärf utaf hans rof, ditt fosterland. Sen bor på kala hällen jag, i lunden du. Du talar om min rikdom.
Dagens Ord
Andra Tittar