United States or Greenland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Purpur hennes kinder målar, Men i ögats himmel strålar, Stjärnlikt klar, en tår: Är det sällhet, är det smärta? Lyssna! Vid gemålens hjärta Nu hans fråga Hon besvara får. "Seidis himmel!" så hon talar, "Från min hembygds sälla dalar Jag ett minne har Af en flicka, min väninna, Född att dyrkas och försvinna; Serviens tjusning , Så hon kallad var.
Seidis tjusta hjärta rördes; O, hon minns, hur själf hon förded Från sitt fosterland, Långt från Serviens gyllne dalar, Från dess rosor, näktergalar, Från sin lycka Vid Moravas strand. Barmen höjes, kinden lågar; "Ser du främlingen?" hon frågar Sin förtrogne slaf, "Konungsfalken kan ej lära Band fördraga, bojor bära; Han vill flyga Öfver land och haf.
När du jublets toner hörde, Väckta tankars sorg mig störde Under festens dag. Späda äro hjärtats vårar, Därför ser du Seidis tårar, Dyre herre, Därför gråter jag. O, där nordens bloss sig tända, Vissnar nu som hon, kanhända, En förlåten brud, Blickar hit mot oss och gråter, Fordrar stum en älskling åter, Som försmäktar Här på segrarns bud."
Så hon suckar tyst som vinden, Lutar sakta rosenkinden Mot hans barm och lyss. "Seidi", hörs han kufvad svara, "Din skall hvarje fånge vara, Lös dem, ljufva, En för hvarje kyss." Österns himmel purpurrandas, Friska morgonvindar andas Öfver Peras strand, Och på böljans brutna spegel Skynda gladt med svällda segel Seidis fångar Till sitt fosterland.
Frihet måste hjälten vinna, Lefva än för älskarinna, Ära, fosterjord!" Sagdt, och i sin sköna ifver På ett rosenblad hon skrifver Till gemålen Några blyga ord: "Dyre, låt med rosens anda Seidis tysta suck sig blanda Och ditt hjärta nå: Tjusad af din makt, din ära, Ville hon en stund begära, Då för festen Hon kan tacka få."