Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 9 juli 2025
Är du tokig som rent drar ondt öfver oss med att säja om så farliga ord. Mor, som var så rädd för svordomsord", sade Ante förskräckt och bedröfvad. "Ja för dom kom med det som ondt är, hit till jorden. De förstås de, att onden själf kom, då man ropar efter en", tillade Anna-Lisa. "Tänk pigan deras svor också.
Det förstås, att du nu skall gå! ja, inföll Sara hastigt, i morgon är det för sent att få allt i ordning: vi måste vara tillreds tidigt. Och du blir var du vill i natt, men tag kammarnyckeln med dig, när du går ut, att ingen annan i misstag kommer in: och säg åt jungfrun därnere, att hon inte behöver ta upp ljus, jag ser nog att lägga mig. Albert gick. När han stod i dörren, vände han sig om.
Alla landets illgärningsmän borde ha gråtit, när Gud tog honom från oss. Jag grät jag, och Bina grät med. Herre Gud, det var ett gråtande! Det beskedligaste tabernakel på Guds jord! Bra var det ändå, förstås, att han dog, för han bara skräpade. När en ska' ha det ordentligt i ett hus, så är allt en karl ändå i vägen. Vår Herre bergar dem allt i sin vishet.
Svenska vantar , för frun hon sa de vi skulle göra allting just som i tanke på att Sverges namn skulle komma med, en får göra allt en gör så en inte skämmer ut landet förstås. Bara det blir vår, så ska jag börja på att sticka me'n jag går, för hon sa' att så har kvinnfolke gjort här förr.
"På vintern ät han hvad fint är ändå", afgjorde Ante utan att låta sig förbluffa. "Då ät han den finaste mat och är som på husförhörskalas hvarenda dag." "Så han får äta köttbullar å lutfisk å sviskonsoppa?" sporde Maglena. Hennes ögon tindrade af medkänsla i en sådan tillvaro. "Ja, å risgrynsvälling så mycke han orka." "Å kaffe förstås", inföll Anna-Lisa.
»Hvarför det?» »Jo, det är inte nyttigt med vanor. För resten märker jag att hon lägger an på mig fint gör hon det, förstås, men det undgår mig inte. Hon yrkar alltid på att jag skall känna mig fullkomligt fri och inte komma utan när jag har lust, men jag känner det ändå som ett slags anspråk och den känslan måste jag afskudda mig.» »Såå? Hvad tycker du för resten om henne?» »Bra.
Och mor min fick dansa på gatan, tills hon blev med barn och hamna' på inrättningen Det är inte Broms nu, sade Abraham fogligt. Det förstås. Men Bromsens arvingar Säg, finns det fler än Ohlsson, som misstror oss? Det vet jag inte. Jag talar för mig själv. Fast det kan ju hända att det finns. Sörman? Enok Ebenezar Ohlsson spottade över axeln. Den!
Så länge hon ännu var ung och kunde ta i med bägge näfvarna, kunde det nog gå; men när åldern toge till och krafterna toge af ja, hvad skulle då bli hennes lott? Fattighuset, förstås. Nog skulle väl alltid prosten ha en vrå och en beta bröd åt henne, om han lefde.
Patron och jag lekte tillsammans hela dagarne, när vi voro barn, och jag var ibland hans häst och ibland hans karl det var alltid på samma vis som nu, fastän vi var små då, förstås. Han sparkade mig, fast det var jag som var hästen, men om jag gaf tillbaks, fick jag stryk. Fy då! du har alltid varit liksom en slaf du, Peltonen! Han såg upp en gång.
Månke kommenderades dit igen, och nu kunde han väl sitta där förstås, "för att int katta skulle springa ifrån dom". Med Maglena i närheten, som i samma afsikt gick tätt bakom honom och sköt kälken, återkom hans för en stund så påfallande försvunna manfolksvärdighet. Månke sof, där han satt på kälken och hvilade sina trötta, ansträngda senor och ben.
Dagens Ord
Andra Tittar