Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 5 september 2025
TEKMESSA. Ditt hjärta klappar än, o barn! Jag känner fläkten af din varma andedräkt Kring mina kinder. LEONTES. Det är han. Förundransvärdt Är detta lugn, likt dödens, som jag känner nu, Då allt är afgjordt, då mitt olycksmått är fullt. TEKMESSA. O, öga, öga, nu först saknar jag ditt ljus! EURYSAKES. Ditt ögas ljus, jag bar det ljufva namnet förr; Du saknar det ej, moder, nu, du äger mig.
Mot svärdets anspråk, fader, kan man ställa svärd, Och annat har ej Teukros. Han försköts som son Af Telamon, sin fader, blef från hemmets härd I vrede utstött, jagad bort från Salamis. På vapen endast, ej på rätt han trotsa kan, Hvem ville frukta honom? LEIOKRITOS. För hans rätt alltså Till spiran var Eurysakes dig fruktansvärd? LEONTES. En omotståndlig härsmakt fanns i denna rätt.
EUBULOS. Konung, tveka ej! Än råder lugn, men dröj ej, snart är stormen lös. EURYSAKES. Så skyndom, moder! Tröttsam var mig leken nyss Mot bränningar och vågor, jag förnimmer det. Min kropp känns trög, och ovant sviker mig alltmer Min styrka, så behöflig nu; jag blygs därför. De gå, men svag och vacklande är gossens gång, Min unge, dyre konungs.
TEKMESSA. Han tycktes gå. LEONTES. Han gått. TEKMESSA. Hur skall jag tacka dig, Min räddare, du ädle yngling, som så ljuft För i mitt minne åter min Eurysakes? Har du också en moder att ge glädje åt, En bättre lottad än den olycksburna här, Hvars största glädje blifvit hennes största sorg? LEONTES. Tekmessa, vill du svara mig ett öppet ord? TEKMESSA. Hur skulle jag ej villigt yppa allt för dig?
LEONTES. Om rätt du anar, vet jag ej dock säkert syns, Att ej en vänligt sinnad tog från dig din son. TEKMESSA. O son, din moders bittra sorg, Eurysakes, O att den tröst jag ägde, att du vräktes nu Ett lik på hafvets böljor eller multnade, För lifvets plågor stel, på någon okänd strand! En graf jag ville reda då på denna ö Och kalla moderligt din skugga dit till ro.
Om en af oss skall fråga, hvem den andra är, Visst icke dig det tillhör först att göra det. RHAISTES. Om så du menar, äger jag ej skäl som du Att dölja mig och yppar villigt, hvem jag är. Framför dig, vet det, kvinna, står Eurysakes, Sköldbärarn Ajas och Tekmessas ädle son. TEKMESSA. Du? RHAISTES. Jag. TEKMESSA. Du? RHAISTES. Jag. TEKMESSA. Ve dina falska läppars lögn!
TEKMESSA. En början blott du hörde, mycket återstår, På detta olycksställe, furste, lefde vi; Af långa dagar fylldes långa månader, Af månaderna blefvo år, som flydde ock. Ej var mitt öde afundsvärdt, dock fanns en tröst: Jag ägde än Eurysakes, jag kunde se Ännu hans faders anletsdrag i hans och se, Hur skönt till yngling småningom han växte opp.
Lycksalig du bland mödrar, drottning, du, som födt Åt detta land, din ädle makes fosterland, En räddare. TEKMESSA. O, säg en räddning sökande, Så nämns det rätta ordet. EURYSAKES. Finns en fattigdom Mer tung än min? Den ringaste bland varelser Har medel dock till sitt försvar, en tand, en klo, En gadd, om aldrig mera; jag är vapenlös.
Men försök att tala själf Till främlingen; han vaknat nyss till lif och vet Kanhända mer än ryktet. TEKMESSA. O, hvar är han, hvar? LEONTES. Så långt aflägsen icke, att ditt ord han ej Skall höra, om han ropas. TEKMESSA. Främling, främling, kom! DEN SKEPPSBRUTNE. Min moder. TEKMESSA. Röst! EURYSAKES. Ja, det är du! TEKMESSA. Eurysakes! EURYSAKES. Du lefver än!
LEONTES. Nej, kvinna, bed i trygghet du till gudarne Med modershjärtats outtröttligt trägna flit Om räddning för din son och om hans återkomst; Det tillhör dig, det är ditt ädla, sköna kall. Om du blir bönhörd, återfår af ödets gunst I lifvet än Eurysakes, välan, var glad, Var lycklig du och lämna sorgerna åt mig. Nu gå! Ett åskmoln stiger opp vid hafvets rand; En storm är nära.
Dagens Ord
Andra Tittar