Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 2 juli 2025
Och efter en stund: Nu ska I tro, att de dansar i storstugan. Det är väl greven, det? Länsman också, så tung han är. Han dansar med mamsellen och greven svänger med Valborg. Träsken spelar, han. Och efter en stund: Daniel är ute efter strykarna. Håller de sig kvar på gärdet, så ska vi väl klämma gumsen ur dem. Ska I slå dem? Visst fan ska de ha stryk. De ha vräkt ned hela gärdsgårn, de djävlarna.
Därför tag din faders ring tillbaka af min hand, och för att intet minne af det flydda må fästas vid ditt namn, välj dig ett nytt, och för att ingen må dig våga skymfa, se här ett svärd. För så det i min tjänst, att jag får heder af Bengt Ilkas son! Hur blicka de på mig|! KATRI. Min son! DANIEL HJORT. Min moder!
När Daniel framställde sin fråga: "Huru långt är det till slutet på dessa förunderliga ting?" Efter förloppet af den tid, som är framställd genom detta mystiska tal, skulle slutet vara inne. Det kan synas förmätet, om vi söka tolka detta uttryck om "tiderna," då icke ens den store profeten Daniel förstod dem, som sjelf upptecknade dem.
Men vände sig ännu en gång om och sade: Daniel är allt ute på sitt håll, han. Och letar efter gumsen. Vilken gumse? Mors röda gumse, vet jag. För den har de tagit ur stallet. Ja, vad fan angår det mig? röt länsman. Gör som jag sagt. Anders nickade och gick. Länsman vinkade åt gästgivarn. Tag gossen där, befallde han. Gästgivarn stirrade på honom. Ska jag ta pojken? Gör som jag säger! röt länsman.
Johan Fleming. Beklagansvärda! Ha, jag alt förstår! Och den föraktlige! Sof, evigt sof! Daniel Hjort fastkedjad vid den ena. Bakom den andra framskymta krutfaten. Nionde scenen. DANIEL HJORT. Vid pelaren de nitat mig i kedjor i slottets kruthvalf här.
KATRI. Ser lögnen ut som jag, då ljuger sanning. 1 himlens stjärnljus här jag för dig står. Så sant, som Gud har detta hvalfvet bygt, så sant det öfver människornas synd, sjufalt förlåten, sjufalt remna skall, så sant det är, att dagens klara sanning jag till dig ropar med din faders namn; Bengt Ilkainen. DANIEL HJORT. Det namnet förr jag hört.
För det greven legat hos brorsdottern. Och vad blir det av henne? Jag grunnar just på det, sade mor i Sutre. På ena sidan är det Stava och på den andra är det lilla mamselln. Det får väl väga jämnt. Men så är det Valborg också Valborg? upprepade gästgivarn, vände sig till gumman. Och så är det Daniel med, fortsatte mor i Sutre. Vad har han gjort för ont att det ska gå ut över honom?
Skulle det nu åter bli gräl och skam i Sutre, gästgivarns till visa för de illvilliga? Och alltid för kvinnfolk. Gräl då Lars mot mors vilje tog hustru, gräl så att präst och länsman måtte medla och gjorde sig stora och tunga i Sutre. Gräl och skam utan ända, då Stava födde. Gräl nu sist om Daniel och Valborg. Det visste hon med sig, mor i Sutre, att hon från begynnelsen varit mild som en duva.
"Och det var just på den dagen, då de 430 åren voro förlidna , som alla Herrens skaror drogo ut ur Egyptens land," v. 41, Den, mosaiska tidsålderns afslutning var uppenbarad för Daniel och nedtecknad, så att folket på den tiden kunde veta, när den skulle nå sitt slut.
Flickan grep henne plötsligt i armarna, hårt så att naglarna skuro halvmånar i skinnet. Mor ska inte säga något åt Daniel. Gumman strök bort hennes händer, den ena först, den andra sen. Kände på märkena. Nej. Vad skulle jag säga åt Daniel? Jag ska bara laga att han kommer bort med det första. Greven. Hon sköt flickan åt sidan, öppnade dörren, vände sig om.
Dagens Ord
Andra Tittar