Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 4 juli 2025
Det är min ordination n:o 1.» »Men då fryser jag ihjäl», svarade den unga muntert. »Och så blir jag kutryggig.» »Det skola vi nog se till, att ni icke blir. Hur är det hur länge kan ni blifva i Stockholm?» »Åh, så länge jag vill.» »Min kur varar tre månader. Har ni tid att offra det för er helsa?» »Åh ja om det behöfdes sade hon dröjande. »Men far och tant bli förtviflade.»
Mina vände och vred på sig, skrapade sig med båda händerna i hufvudet och strök håret ur ögonen. "Stig upp! Vaknar inte Mina?" Ändtligen tycktes Mina börja förstå, att hon inte mer behöfdes här. Hon kom omsider på benen och vacklade mot dörren. Men Alma hejdade henne. "Dynan!" Mina vände sig om och stirrade på henne, utan att förstå något. Alma pekade på dynan.
Hon ljuger också då, när det »inte behöfdes». Och när Roger ställer henne till rätta, kan hon endast svara, att hon »måste» bedra honom, ehuru hon älskade honom, och att hon »måste» ljuga för honom: ehuru hon mycket väl kunnat säga honom sanningen. Hon handlade som hon handlade, därför att hon »inte kunde annat».
Jag tar för afgjordt, att alla förvecklingar löstes genom fredlig öfverenskommelse. Jag skall icke berätta historien i hela sin längd, som jag gjorde med den föregående; den är alldeles likadan med undantag af att den unge mannen i detta fall var anställd på vanligt sätt. Den unge mannens tjänster behöfdes, och han blef anställd.
Och dagen derpå, när han kom, lade hon det fram med en min af undfallenhet. Han tog det, läste det och stoppade det i fickan; eller han satte sig ner, ändrade och strök. Tackade gjorde han aldrig; det stred emot hans principer. Det behöfdes ju icke heller; hon såg ändå på honom när han blef glad. Som sagdt, det gick godt en tid; men så började han tröttna.
Den unge studenten var der med sin medicinflaska och gaf patienten morfin. Han skulle ha gifvit morfin åt det blödande modershjertat. Men det behöfdes icke. De kunna bära allting, dessa »sämre folk». De äro af »den sorten». Andra dagen var hon uppe på herrgården för att hjelpa till med stortvätten. Man måste ju lefva. Och lefva ja, det gjorde de, men ett lif!... Weli dog icke.
Men hon var alltid stillsam och förnöjd. Hon pysslade om lilla Anni från morgon till qväll och var som modrens högra hand. Derför kunde hon inte heller föras till lasarettet, ty hon behöfdes hemma. Modren skulle ej kunnat lemna barnen ett ögonblick, om hon ej funnits. Kaffepannan kokade redan. Mari lade Anni i vaggan och bad Hellu vyssa henne. Barnet hade somnat.
Nordens ära, hafvens kung jag nämndes, For kring världen, som stormen far, Bröt den fräcke, stödde, där stöd behöfdes, Tog af drottar kronor, och kronor gaf. Sådan hann jag Loras kust. Morannal Styrde sångernas stolta land. Ryktet talte högt om hans dotters fägring, Och jag stred om henne med Morvens här.
Han var en modig, frank yngling, två år äldre än Johan, med mörka, starka drag; grubblade icke, hade ett handlingslystet temperament; var klok; kunde tiga när det behöfdes och hugga till när så erfordrades. Förstod ekonomi och sparde. Han var för klok, tyckte den drömmande Johan.
Så Potemkin; och den höga log åt svaret, Log ett ögonblick allenast; Då till allvar byttes åter milda löjet, Och hon drog en suck och sade: "Jag är kvinna, blott en kvinnas är min styrka; O, en manlig hand behöfdes Att gestalta detta gränslöst vida välde, Till sin glanspunkt lyfta Ryssland. Om med offret af mitt lif jag kunde köpa Dig ur grafven, store Peter!
Dagens Ord
Andra Tittar