Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 oktober 2025
Nu tog Kerstin av sig glasögonen och såg på honom: Va skulle hans salig mor säga, om hon så honom nu? Stellan gick mot dörren. Där vände han sig om och sade: Håll käft, käring! Därmed stängde han dörren. Lillegård var tom. Han gick hem till sig, kröp upp i soffhörnet i barnkammaren och grät. Men det var ej heller någon riktig gråt. Det var långa djupa snyftningar, som skakade hans kropp.
Mina gick med dynan på armen genom barnkammaren till köket, och Alma begaf sig äfven till barnkammaren för att se efter de äldre barnen. De sofvo alla sött. Ella höll handen under kinden och i denna ställning var hon så älskligt vacker, att modrens hjerta svälde af glädje och stolthet.
Allt det vita togs bort från det vita rummet. Stellan stod och såg på. Ej heller nu sade han något. Men hans hjärta blev allt tyngre och tyngre. Han grät: hjärtat kändes till sist så tungt att det var som om han måst släpa det med sig in i barnkammaren. Släktingarna reste. Han och hans far följde dem till tåget och de vände ensamma tillbaka hem. Hans far tog så långa steg och gick så fort.
Om gamla Kerstin skulle göra likadant med honom om mornarna ? Det hade också kommit en fröken i huset. Hon hade en vit hatt på sig inne. Han skulle kalla henne syster. Han tyckte inte om henne. Han ville inte ha någon syster. Han ville vara ensam med pappa och mamma. Han var avundsjuk på henne. Hon fick jämt sitta inne hos hans mor. Och hon ville alltid köra ut honom i barnkammaren.
Han funderade över detta länge och passade till slut på, då ingen märkte det, att hämta täcket från sin egen säng i barnkammaren. Men då han kom släpande med det in i det vita rummet var mormor där. Men mitt älskade barn, vad tänker du göra? Mamma fryser. Mormor försökte förklara, att hans mamma inte frös. Ska hon vara så kall då? Mormor nickade. Jaså!
Anette stod med sitt i handen och sade allt efter en stunds mellanskof: "det skall jag ge åt lilla syster". "Hvilken söt, vänlig pia", prisade husets gäster. Petter stod också med sitt namnam, såg högst begärligt derpå, stoppade en karamell i munnen, det öfriga i fickan och smög sig ut. Men han sprang till barnkammaren och gaf resten åt lilla syster.
Man lyssnade, tills det blef tyst. Och så följde en rad historier om drunknade. Barnkammaren låg åt gården och från dess fönster såg man ett plåttak och några vindskontor. Derinne stodo gamla aflagda möbler och annat husgeråd. Dessa möbler utan menskor verkade hemskt. Pigorna sade att det spökade. Hvad var det? Spökade. Ja det kunde de inte säga, men det var närmast döda menskor som gingo igen.
Men så sluta då upp, kära barn ! Jag brast själf ut i gråt och hörde icke att det gick i tamburdörren och icke häller att någon rörde sig i salen. Först när det stod ett elegant, ståtligt fruntimmer på tröskeln till barnkammaren, spratt jag till. Agnes! God afton! Jag torkade mina tårar och bjöd till att beherska mig. Förlåt, snälla Agnes. Jag är för tillfället ensam med barnen.
Han såg ingen mänsklig varelse på verandan eller utanför. Han sökte ådraga sig uppmärksamhet genom att sjunga, men utan verkan! Han går in genom förstugan alltjämt sjungande, går igenom barnkammaren och gossarnas rum utan att träffa en människa; han går i köket, ingen piga; slutligen inträder han i salen, alltjämt gnolande på Sångarfanan, då han mötes av ett dundrande tyst!
Redan innan han hunnit få upp dörren, ropade han: Ida, Ida, pappa har sagt att ja får lov å ha Edgar i barnkammaren. Va säger han! Öppna dörren, innan han kommenderar. Nu hade Stellan fått upp dörren. Han skrek: Pappa har sagt Jag hör! Jag hör! Han behöver inte skrika! Varje dag Stellan kom hem från skolan satte han sig på golvet vid sidan om spiltan. Han talade med Edgar.
Dagens Ord
Andra Tittar