Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 19 juli 2025


Sedlarna sökte han åter med darrande händer af andakt, Kysste med tjusning enhvar, väl tusende gånger förut kysst, Stack dem i taskan, stack, ljuft grinande, denna omsider Rund som förut i sin barm och gick tillbaka i stugan. Kärlekens kval bortdansade där den sköne Tobias, Knappast mäktig att svänga sig mer för det svindlande hufvet.

Madamen sprang med en lykta från köket, ställde sig midt i drifvan för att lysa bättre, medan frun själf kom med ett af ljusen. Nu syntes hans ena ben, det andra. Sakta och försiktigt, långsamt och med andakt. , nu stod han sina bägge ben nere marken och gick stödd mot vaktmästarens arm uppför den lilla trappans steg.

I denna heliga djupa tystnad bodde hennes gud arbetet; en sådan natt skulle hans son komma till verlden den väntade återlösaren. En känsla af andakt grep henne och med darrande händer började hon dyrka sin gud. Natten led. Utanför fönstren började de tidigaste fåglarnes kvitter att låta höra sig; och lifvet vaknade efterhand. lade hon pennan ifrån sig, tog sig kappa och hatt och gick ut.

Och han tänkte därvid en annan symbol försoningens, och det var med andakt han lyssnade, brodern Johannes, som vandrade vid hans sida, avbrytande tystnaden, sjöng med sakta röst en vers ur pesthymnen: Da crucem, clavos, scuticam, coronam, Lanceam, funes rigidamque mortem Inter iratam mediare dextram Et mala nostra. Erland Månesköld och brodern Johannes vandrade hela natten i skogen.

Men ungefär vid denna tid, kanske litet förut, steg herr Gyllendeg upp från sin stol, inläste med stor andakt sin bönebok, suckade till Gud och gick till sångs. Dagens tilldragelser hade nästan alla kvarlämnat i hans hjärta en ljuf, ja, stolt belåtenhet, och hans anlete lyste af tillfredsställelse, han, sittande, i sin säng, drog sig sin nattmössa och släckte ljuset.

Hon fasade för den tanken, att en sådan livslust skulle förgöras, att han kanske skulle ligga blek och stel redan till kvällen. Det var som att bränna upp och ängar och örtagårdar. Vem som helst annan kunde hon tänka sig som död, blott icke Valdemar. Hon kunde icke tänka sig honom uthuggen i sten en gravhäll med knäppta händer. Och vem skulle med andakt kunna bedja vid en sådan grav?

Af jubel ljödo nejdens alla eko; Kring fältet sprungo hjordarna, mot skyn Flög fågeln med sin tungas glada offer, Och människan, den sällaste af alla, Gick majestätlig fram med knäppta händer Att digna ned af andakt inför Gud. såg jag i mitt bröst och sökte blott En suck att blanda i naturens glädje Och fann mitt hjärta mera tomt än dödens.

Men andakt var det väl icke, som skimrade i deras ögon, de sågo himladrottningens gyllene krona eller de silversirater, som i fina ogiver och rosetter omgåvo henne. Ej heller var det väl värmen i rummet, som kom en av männen att, dold av de andra, avlyfta krokarne i det till dörren närmaste fönstret; ty om värmen varit orsaken, skulle han väl öppnat det, men gjorde han icke.

Han gick nu i jacka, vårdade sitt yttre och såsom gymnasistförhoppning åtnjöt han ett högre anseende än åren medförde. I trädgården promenerade han, och hvarken bärbuskar eller äppelträd frestade honom synnerligen. och kommo bref från bror i Paris. De lästes högt och med stor andakt. De lästes för slägtingar och bekanta, och det var familjens triumf.

Vår lilla kund, som smög sig försiktigt upp bakom rutan för att rekognoscera, såg, att den gamle hade framför sig sin bönebok och med andakt begrundade en bön däri, som börjades: "Uti Sveriges rikes bank". Att ett enda slag farstugudörren skulle störa honom, fann den lilla observatorn lätt.

Dagens Ord

åtnjöt

Andra Tittar