Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 oktober 2025
Han lyfte upp Almas hufvud och kysste henne. "Egen hustru." En varm blick mötte Alma ur djupet af hans ögon. Alma slingrade sin arm kring hans hals. "Jag älskar dig, John. Öfver allting. Mera än något annat i himmel eller på jord." "Det vet jag, min älskling." Han tryckte Alma tätt intill sitt bröst och kysste henne ännu en gång. "Men du måste vara förståndig.
Alma var ej längre förlägen; tårarna trängde sig åter fram i hennes ögon, ty det der kunde ju i alla fall inträffa. Hon hade ju blifvit så svag på de senaste tiderna; hon hade ständigt hufvudvärk och krafterna voro så medtagna, att hon knappast kunde hålla sig uppe.
Han förde Alma till en länstol, satte sig sjelf nära intill och fattade ånyo hennes hand. "Lugna er, Alma, för Guds skull, lugna er. De gemena skvallerkäringarna! Vänta, bara jag får komma i hop med dem! De skola inte våga förolämpa er en gång till. Torka bort de der tårarna och låt oss gå ner på isen. För att riktigt förarga dem, skola vi njuta af lifvet och vara glada, inte sant?
"Herre Gud, hvilka?" Alma svarade inte; hon började bli redig. "Jag fryser," sade hon slutligen. "Är det under, kära fru, när ni är alldeles våt af svett. Gå nu fort tillbaka i sängen." "Inte i sängen. Jag vill till Arvis graf. Hvem kommer och hjelper på mig?" "Men månne frun orkar?" "Jo, nog orkar jag; jag skulle orka genast, om jag bara vore klädd." "Jag skall komma och kläda på frun.
Dogmerna fjättra friheten och naturen, men religionens anda gör det inte. Den blott förädlar och renar, höjer och adlar båda." "Och uppreser råmärken." "Endast der de behöfvas," sade John leende. "Och de äro rätteligen inga råmärken, utan varningstecken mot blindskär och andra farliga ställen." "Blindskär ?" "Om hvad disputerar ni?" frågade Alma, som i detsamma kom in.
Tänk, om det vore drängarne! hviskade Alma nedifrån med skrämd röst. Schsch! Skulle jag inte kunna skilja mellan manliga och qvinliga näsljud? Vänta, nu skall jag väcka de sköna på ett högst delikat sätt .
Fröken Alma Hagberg hade utom sin svaghet för att synas och taga sig ut också en annan: för literatur och konst. Det gick ett rykte vid badorten att hon skref och detta rykte föll det henne aldrig in att dementera.
Alma blickade upp och såg skygt på sin man. "Dess längre räcker nöjet," sade John. "Alldeles så, dess längre räcker nöjet. Och nu går jag, så att jag inte må störa. I morgon kväll klockan sju går båten, fru Karell." Han tog afsked, och Alma följde honom ut i tamburen för att läsa igen efter honom. "Allt gick bra," sade Nymark halfhögt. "John gjorde inga invändningar alls." "Nej, tänk det!
Bara vi skulle komma så långt bort, att inte staden synes." "Vi skola taga af vid den der udden åt Vihtakanta torp till. Då ha vi alldeles förlorat staden ur sigte." När de kommit om udden, stannade de vid stranden för att hvila sig. Alma såg sig omkring. "Här är det härligt," sade hon, "ingenting annat än natur så långt ögat bär. Man skulle kunna glömma, att det alls finns menniskor i verlden."
Men modren log ej till svar och vände ej ens sin blick till henne. Helmi släpte för ett ögonblick bröstet, såg ifrigt upp på modren och sade "gää", för att väcka hennes uppmärksamhet. "Somna nu bara," sade Alma litet otåligt och gaf henne åter bröstet.
Dagens Ord
Andra Tittar