Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 oktober 2025
»Höll hon af dig?» frågade modern i en ton af medkänsla. »Åhja ibland när jag hade pengar». Men i sjelfva tonfallet låg der något försonande; der fans ingen bitterhet och intet hån. För Alma Hagberg var denna tid som en dröm.
"Jag skall inte heller dröja länge. Jag kom bara i ett litet ärende." Alma sydde ifrigt och såg ej ens som hastigast upp. "Och det vore?" "Jag ville förleda din fru att komma med på en lustfärd." "Med ångbåt till Imatra?" "Du vet således redan af det?" Nymark såg på Alma. "Alma har ingenting sagt. Jag hörde bara, att en sådan utflykt var påtänkt." "Det blir en glad utfärd. Och trefligt sällskap.
Alma stirrade utan att höra eller förstå. Stirrade bara, då hon såg, att hennes läppar rördes. "Herre Gud, är frun sjuk?" Mina närmade sig. "Skall jag gå till skolan och be rektorn komma hem?" "Nej, nej!" "Men frun är sjuk." "Åh nej." "Orkar frun stiga upp och se på Arvi? Nog lär han ha fått kopporna." Alma försökte stiga upp.
Mina gick med dynan på armen genom barnkammaren till köket, och Alma begaf sig äfven till barnkammaren för att se efter de äldre barnen. De sofvo alla sött. Ella höll handen under kinden och i denna ställning var hon så älskligt vacker, att modrens hjerta svälde af glädje och stolthet.
Kommer icke Dagmar! Nej, det kom ingen Dagmar; hon hade förlorat klofallsblock, och utan en sådan är det omöjligt att segla. Och inte kom tullkostern Alice och inte Esther med sin stora topp och inte Alma och inte stadsfiskalen med sin Sigrid och inte Eol och inte Gurli. Men Brenda kom och Embla och Nornan och Mary och Falken och bägge kostrarna Tryggve och Maria.
"Var der trefligt?" "Nej." John hörde ej svaret; han hade somnat in igen. Han låg så orörlig och tung som en stock. Alma lade sig ej genast, fastän hon var afklädd. Till hälften bar gick hon tillbaka i den mörka salongen, vandrade först af och an öfver golfvet och kastade sig sedan klagande ned på soffan.
"Herr Nymark, tag emot!" ropade Alma, som under tiden sökt en ring, hvilken hade flugit långt bort öfver hennes hufvud. Nymark höjde sin käpp. John satt hela tiden på verandan, rökte papyrosser och läste tidningarna. Men slutligen lade han bort dem, blåste ut väldiga rökmoln och försjönk i djupa tankar. Blicken vändes gång efter annan till dem der nere, men tankarna tycktes vara på annat håll.
"Stör? Hur kan du komma på något sådant?" "Det känns så ibland." "Alma!" Han lyfte upp hennes haka och såg henne in i ögonen. "Nej, nej, John. Det var bara skämt. Jag skall komma." John gick tillbaka till gästerna, och Alma gaf bröstet åt den lilla, att hon sedan skulle få henne att sofva.
Men på gården möttes hon af en ny öfverraskning. Från alla knutar framrusade glada, välbekanta flickgestalter och omringade henne under jubel. Der var Lilli, Bertha, Aina, Alma och till råga på öfverraskningen Verna Sommar. De talade alla i mun på hvarandra, de skrattade, de gestikulerade, så Hanna, van vid sin tysta kammare, kände sig alldeles yr i hufvudet. Så mycket förstod hon af allt hvad
Också satt Alma till en början någorlunda nöjd och belåten vid sitt handarbete och såg med välbehag då och då omkring sig. Allting såg så nätt och trefligt ut. Hon förmanade Arvi och Ella att ej bringa något i oordning och påminte dem om att väl aftorka sina fötter, innan de kommo in. Men hon skulle önskat, att också någon annan hade sett och beundrat med henne rummens prydliga ordning.
Dagens Ord
Andra Tittar