Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 oktober 2025
Somna nu." De voro tvungna att hålla i henne, eljest hade hon åter störtat upp. Läpparna rördes, men de kunde ej mer urskilja orden. Ögonen stirrade utan att blinka envist åt samma håll, och läpparna upphörde att röras endast då de drogo sig till ett hemskt leende. "Hvad kan det vara hon ser?" frågade Maja Lisa. Mina skakade på hufvudet. Först fram emot morgonen somnade Alma.
Han var just motsatsen till den allvarlige och lugne John. I sitt hjerta tänkte Alma, att fastän John nog var henne kär, så tyckte hon ändå mer om Nymark. Sitt samvete lugnade hon med att inte heller John så odeladt hängaf sig åt henne. Han glömde sig aldrig för hennes skull borta från något sällskap, om han blott eljest hade lust att gå; men det hade Nymark nyss gjort.
Först förekom det Alma litet ovant att gå allena, isynnerhet som de öfriga fruarna vanligtvis åtföljdes af sina män. Men Nymark skrattade åt dessa hennes betänkligheter och gycklade ständigt öfver dylika gamla konvenansbruk. "De plåga blott onödigtvis sig sjelfva och hvarandra," sade han. "Ser ni, de ha aldrig på samma gång lust att gå bort.
En dag fann John på Almas bord Strindbergs "Giftas." "Har Nymark varit här?" frågade han. "Han var här på förmiddagen, medan du var på lyceum," svarade Alma. Derefter förekommo hos Alma gång efter annan nya böcker, än af Zola, än af Guy de Maupassant eller af någon yngre nordisk författare. En gång syntes bland dem till och med Arne Garborgs "Mandfolk."
Hjertat började ånyo slå hårdt och plågan i bröstet ansatte henne med förnyad styrka. Men först efter en lång stund fick hon klart för sig hvarför hon var så upprörd. "Hvarför ligger du här?" frågade John, då han kom in. Alma svarade ingenting. "Är du sjuk?" "Nej." "Din panna är alldeles fuktig. Blef det för varmt i sängkammarn?" "Ja."
Och denna glänsande hvita arm lade hon under sitt hufvud, beundrade i spegeln dess mjuka rundning och den goda effekt den gjorde såsom fond mot det mörka håret. I detsamma ringde det på tamburklockan. Mina lade Helmi från sig ner på golfvet och sprang för att öppna. Hon kom tillbaka och sade, att magister Nymark var der och frågade huru frun mådde och om han finge träffa henne. Alma rodnade.
När John råkade vara hemma, gick han vanligen sjelf och öppnade, och då sprang Alma och tittade genom dörrspringan, för att se hvem det var som kom. När hon återvände till sin plats, höll hon handen tryckt emot hjertat och hviskade: Gud ske lof, det var bara den eller den!
Har du ej litet syndetikon, så jag fick limma dit en annan i stället. Jag vet ett bättre råd, inföll Verna Sommar, som nästan blygt hållit sig på afstånd från flickskocken. Vi skära bort den andra klacken också, så är din sko som den bör vara. Se här är min puukko! Bravo, det var det bästa! skrek Bertha, men Alma såg mycket misstrogen ut.
Först då leken var slut och Alma samt gästerna åter kommo upp på verandan, slöt också han sig till sällskapet. "Har ni nu fått det svalt?" sade han leende. "Ja, det ha vi," svarade Alma och satte sig varm och trött på en bänk. "Kom närmare och säg ut," tillade hon till Maja Lisa, som blinkade och vinkade med fingret i dörrspringan. "Vi hafva inga hemligheter för herrarna."
Hållningen hade återfått sin stelhet och med en rörelse af beslutsamhet stoppade hon näsduken i fickan medan hon återtog sin vandring. Alma satt kvar, liksom väntade hon ännu. Men der kom intet mer och tystnaden som följde var icke en paus, det var ett svalg fullt af kall ovänlighet.
Dagens Ord
Andra Tittar