Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 13 juli 2025
Hon hade i flere dagar varit fåordig och kall. Men det hade John alls ej fäst sig vid. Och nu var hon till följd deraf vid dåligt lynne gaf honom då och då små stickord. Men ej ens detta hade någon verkan. John drog sig blott ständigt undan till sitt rum, skref, läste, tänkte och teg. Hans tankar voro på annat håll. Alma kände sig öfvergifven, olycklig.
Men du, du finner råd och bot: Du beder ock, men oss emot; Och när vår bön oss vägras då, Är det hvad bäst vi kunnat få. Ej finns så gömdt ett rum på jord, Att ej din godhet där är spord, Så öfvergifven ingen är, Att du ej vård om honom bär. All vishet, tro och kärlek sann, Allt mod, som mod rätt kallas kan, All endräkt, frid och glädje ljuf, O Helge Ande, verkar du.
Nåväl. Du måste förstå huru det kändes att se en, som man älskade mer än sig sjelf, kasta sig bort till en sådan man! Jag var förtviflad och bröt alla band mellan oss. Sedan kom hennes straff. Hon blef olycklig och öfvergifven, och nu hade jag ju bordt förlåta. Men jag kunde det ej, jag kände det som ett förräderi mot mina principer att förlåta något sådant, att taga första steget till försoning. Skulle hon kommit till mig .
Der steg ett par stora tårar i de vidöppna, skrämda ögonen; de stodo kvar och simmade öfver globerna på randen af ögonnätet utan att rinna ner. »Du skulle mista honom för min skull?» »Ja, så kommer det att gå.» I det härjade kvinnoansigtet syntes icke en ryckning; men der låg öfver det en ödslighet så bottenlös och öfvergifven att det gick en rysning genom den unga då hon såg derin.
Jag är en stackars öfvergifven, eländig, obildad flicka. Herre Gud, hvad jag är olycklig. Kära barn, jag vet inte hvad du menar ... hvad skall jag göra med dig? Gråt för all del inte. Jag förmår inte se det. Inte tårar, nej, för all del. Stig upp! Lugna dig! Mitt hufvud bränner alltid och mitt hjerta slår alltid. Kan jag rå för det? Jag är sådan.
Han böjde hufvudet mot hennes hand och grät, grät bittert och tyst. Han snyftade som ett barn, drog djupa suckar och såg så öfvergifven ut. Ännu ett anfall af krampaktig plåga. Han led, han också, led verkliga samvetsqval. Han glömde grannqvinnans närvaro.
Jo, då får onkel sitta öfvergifven Och endast minnas i sin vrå, Att han en egen haft kring sig också. JULIA. Min onkel, ack, hur kan jag vedergälla Er godhet? v. Bort, jag vill ej nu bli störd! JULIA. Ni rörs ren af att blott er föreställa, Att jag kan bli ifrån er förd. v. DANN. Hvad prat! Hvem säger dig, att jag är rörd? JULIA. Det hörs ju på er stämma, onkel snälla. v.
Dagens Ord
Andra Tittar