Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 juni 2025
De frågade icke: »Var är HERREN, han som förde oss upp ur Egyptens land, han som ledde oss i öknen, det öde och oländiga landet, torrhetens och dödsskuggans land, det land där ingen vägfarande färdades, och där ingen människa bodde?» Och jag förde eder in i det bördiga landet, och I fingen äta av dess frukt och dess goda.
Dess innevånare bestodo till största delen af på förfall komne arbetande samt annat löst folk af allehanda befattningar. Så ogerna den ordentlige och burgne arbetaren med sin fot ville beträda detta ställe, så ovilkorligen drages den för ett sorgligare öde bestämde stackarn dit till denna brännpunkt för så mycket moraliskt ondt, så mycken fattigdom, sedeförderf och elände.
Men stilla, behagfullt, med högburet huvud, trädde hon fram ur gruppen och ställde sig vid Förste Konsulns sida. Med bägge händer tog hon den hand, han räckte henne, och lade den mot sitt hjärta. Det slog stormmarsch; Bonaparte smålog under de sänkta ögonlocken och räckte zigenerskan sin andra hand. Nå, Madame, se så, om ni kan läsa mitt öde.
Huru härmed är, vet jag icke. Men jag vet, att jag icke är förtvivlad nu, som jag var det förr. Ty nu lever jag under det öde, som är mitt, och som, hända vad hända vill så som jag nu ser det icke kan kasta något styggt in i hennes liv och mitt. Detta är det jag fruktat. 19 Februari. Jag står icke ut med detta längre.
Ty ni må veta, ädle herre, att dessa människor äro av ett folk, vilket Gud nekar ro och vila, sedan han dömt dem att från släkte till släkte vandra från land till land. Märkligt är deras öde och viktigt att tänka över, ty det vittnar om Guds allmakt och stränga rättfärdighet och om vår heliga läras evigt ståndande sanning.
Ty innan gossen förstår att förkasta vad ont är och utvälja vad gott är, skall det land för vars båda konungar du gruvar dig vara öde. Och över dig och över ditt folk och över din faders hus skall HERREN låta dagar komma, sådana som icke hava kommit allt ifrån den tid då Efraim skilde sig från Juda: konungen i Assyrien.
»I evigt verldslig-sinte, Måst icke verlden då med tiden blir till inte, Som utaf inte gjord och så högåldrig är Att hennes öde död visst måste vara när? Man hörer sjö och haf mer än som vanligt brusa, Man hörer vädergud'n med grymma stormvä'r susa, Årstiden håller ej som förr sin vissa tid Med hetta eller frost.
Hade hon då verkligen inbillat sig, att det som började ur ingenting aldrig heller kunde bli något annat än ingenting? För första gången tänkte hon med ånger på systern. Hade hon då så alldeles glömt henne? Ja, under alla dessa dagar hade hon varit död för henne. Och nu stod hon där alldeles inpå henne som ett mörkt öde, mot vilket hon icke hade någon makt.
Men den värsta trollaren var ändå klockaren på Rånö. Min sommarpräst. När jag kommer ut om våren till sommarnöjet, är jag den första. Den lilla badorten är öde, luckor äro stängda, verandor täckta. Träden äro halvlövade, rabatterna ogrävda, och i hål och vrår ligger litet smutsig snö kvar. Men då går jag ner till gästgivargården efter middagen och finner min sommarpräst.
Men i går tog det rysliga öde, som obevekligt herrskar här i rummen, oss begge och ställde oss hit på spiselkransen, och så sade hon: "de der figurerna äro nog skrala, men de må nu en tid stå här ute, sen få barnen leka med dem. Hvilken ryslig dom, huru skall jag bära den!" "Jag försäkrar hennes nåd, att man kan må rätt bra här" svarade den näbbiga rösten åter.
Dagens Ord
Andra Tittar