Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 19 september 2025
De förhoppningar modern hyst efter mottagandet af hans bref och i början strax efter det han kommit hem om ett innerligare förhållande mellan henne och sonen hade icke realiserats. Han var god och vänlig i sitt sätt, men innerst inne i hans väsen satt ännu det ängsligt skygga noli me tangere , som gjorde att hennes bundna ömhet icke förmådde frigöra sig.
Han gick bakom de dansandes leder de flesta märkte honom knappt fram till sin vanliga plats vid kaminen. Han satte sig och började tala ett par ord med Madame Bonaparte och sin svägerska Julie. Så sköt han otåligt tillbaka sin stol och befallde i kort ton en lakej, som just passerade förbi, att servera honom en ny kopp kaffe. Å, viskade Joséphine ängsligt till Madame Joseph.
Han led af pulsens brand, men i sitt sinne, En eld, mer tärande än den, han bar; Såg man hans öga, röjde sig där inne En oro djupare, än feberns var, Han räknade hvar stund, som hann förlida, Han tycktes lyssna, vänta, ängsligt bida, Och ofta var hans blick på dörren fäst. Den uppläts, flärdlös trädde genom salen En yngling fram till bädden, till genralen; Och Döbeln talte till sin unga gäst.
Ivern hade gjort honom blossande röd i ansiktet. Och samtidigt såg han mycket allvarlig ut. Fadern gav honom en snabb blick: Ska det vara med samma? Ja tack! Nå, kläm ur dig då! Han kastade en hastig blick in i matsalen, där hushålls fröken redan stod bakom sin stol. Ja kan inte säga dä här. I enrum! Fadern såg åter på honom ängsligt och skarpt: Vad i Herrans namn står på?
Vid dessa ord nedslog Assim sina ögon. Sorgbarn tog de frön han samlat. Moder, sade Sorgbarn ängsligt, än ett ord! Har du haft en uppenbarelse, var jag nästa gång skall finna någon av de nedgrävda klosterklenoderna? Jag har haft en ny uppenbarelse och skall om åtta dagar visa dig stället, var du skall finna nattvardskalken. Singoalla kysste Sorgbarn.
Det svåraste vid sådana förhållanden är naturligtvis den rena overksamheten, vilken blott består uti att lugnt vänta på vad som komma skall och tåligt lämna allt åt tiden, medan man samtidigt tycker, att vad som sker blott påskyndar annalkandet av en natt, vilken man hoppas att kunna fördriva. Huru ängsligt jag iakttog min hustru under denna tid! Hur jag följde henne på hennes färder till graven!
Sakta gick hon på tå uppför trappan och höll sig i ledstången. Här var det. Hans namn stod vackert graveradt på mässingsplåten, detta namn, som en gång för femtio år sedan kommit hennes hjärta att klappa så ungdomligt och varmt; ack, det slog ännu, men så ängsligt, så blygt och hopplöst! Skulle hon ringa? Naturligtvis, han skulle först fråga, hvad hon ville, och så ... så ... hvad sedan?
Äfven de båda bröderna hade säkerligen fått dela samma öde, om de icke gått in i skogen för att samvetsgrant läsa sina läxor för dagen och därigenom uppfylla sitt löfte till onkeln. De sutto nu länge tysta, försänkta i sorgsna tankar, så länge, att den lilles ögonlock småningom började falla ihop. "Broder!" hviskade Frumentius. Den lille for upp förskräckt. "Hvad vill du?" frågade han ängsligt.
Men så en sommar kom någonting, som var vida märkvärdigare än både kometer och missväxt samt bragte gummorna att häpna och gapande ängsligt hviska om den antikristiska nöden eller världens undergång. Det var ett förfärligt vidunder, som drog fram på Skåneslättens vägar och skrämde skjutsar i sken. Först kom en häst.
Säg farväl, o moder. Vi måste skynda, upprepade Sorgbarn ängsligt. Singoalla steg upp. Farväl, viskade hon till riddaren. Nej, nej, sade riddar Erland, här skola vi stanna evigt. Vi träffas åter. Farväl! Fly, moder! Stanna ej! bad Sorgbarn. Kom, sade gossen, du skall följa mig, fader. Och Sorgbarn fattade hans hand, och han måste följa.
Dagens Ord
Andra Tittar