Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 14 juni 2025
Annars låg hela gården som utdöd och Valdemar drog henne till sig i en yra av outsäglig lycka. Först fram på dagen närmade sig åter röster. Från höjderna urskildes det klingande och hasande, som brukar höras, när hästar ledas utför hala ställen. Valdemar tog upp manteln, som låg kastad på golvet och hade blivit sotig.
Hur mången lefver icke här, Som vore honom lifvet Till idel lek för hans begär, Till glädje endast gifvet! I rus och yra spiller han Det goda, här han äger, Och stormar lik den rike man, Hvarom oss skriften säger.
Jag var inte viss, att du skulle komma. Han satte sig på pallen bredvid sängen och sköt på luckan, så att han bättre skulle se henne. Alltsedan du hälsade mig, att du kände ditt slut vara så nära, har jag ridit genom natt och dag. Nå, det är ju mitt yrke nu. Du talade bittert sist. Jag talade som en förtvivlad människa. Men jag har ärvt en smula av den yra, som satt i bjälbojarlens blod.
Flammor like i skälfvande skog, Genom fienders hopar Fram de flögo i stridens stund. Men när främlingars trots var brutet, När i Shelma de syntes igen, Milde voro de åter, Mer än strålar af sommarns dag. Hvi förgäta de stores söner Fädrens seder och nära sin harm, Om fullvuxen i yra Morvens lugn den en gång förstör?
Medan hon arbetade med sina sista krafter, sprungo de omkring som yra höns, intet tåg fanns och årorna sutto fast i båten. Det lilla bleka ansiktet, hvilket en vild skrämsel gaf ett nästan vansinnigt uttryck och som blott med största möda kunde hålla sig uppe, försvann igen. Men ännu en gång kom det upp. Hon ville tala, och det kom några ljud, häftiga och ångestfulla.
Skogen brukade ju dock vara flyktingars första gömsle, och därför lät han den svettiga och yra hästen sträcka ut åt det hållet. Han hade heller icke misstagit sig. Snart begynte hästen att vädra sina stallkamrater och förde honom till ett mycket upptrampat ställe. Det var för honom ingen obekant stig, ty den ledde till vallkullans lada.
Tviskinn och brända bullor, herr rektor, gif honom tjoget först, säger jag, och låt honom tala sen, eller jag vill ingen syndare vara, om han icke pratar oss så yra i hufvudet, gamla som vi äro, att vi slå oss själfva, innan han slutar." "Så sant Herren lefver!
Den enda tjänst du numer kan göra mig, är att binda mig vid den ek, som jag så ofta vilade mig under i yngre dagar. Jag ber dig heller inte, att du skall benåda mig eller lösa mina band. Men vore jag fri, skulle jag från bäcken hämta vatten i händerna till att styrka dig med, ty du lider förfärligt. Du begynner yra, Ulv Ulvsson.
Men när de andra sovo, kröp han fram till henne över golvet och tiggde om kärlek och kysste hennes kjortel och böjde sig ned framför henne i halmen, som hade han bara begärt, att hon skulle trampa på honom. Mitt i sin olycka fylldes han också av svindlande lycka och det spelade och sjöng i hans stackars rolösa hjärta. Han levde i en yra av glädje och förtvivlan.
Slån eder för bröstet och klagen över de sköna fälten, över de fruktsamma vinträden, över mitt folks åkrar som fyllas av törne och tistel, ja, över alla glädjens boningar i den yra staden.
Dagens Ord
Andra Tittar