United States or New Zealand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt. Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning, för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja! Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen. Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
I min familj ha de börjat för längesedan. En dag säger Emanuel: Nu ska vi börja träna på Östermalms idrottsplats. Landsorten ska ha smörj! Emanuels moder fick sitta uppe om kvällarna och sy löparebyxor, och om middagarna låter samtalet så här: Vad har ni för läxor till i morgon? Historiageografibiologidetkanjag alltihop, men i går var Dahlérus fin. Vem är Dahlérus?
Och jag föll ned till marken och hörde då en röst som sade till mig: 'Saul, Saul, varför förföljer du mig? Då svarade jag: 'Vem är du, Herre? Han sade till mig: 'Jag är Jesus från Nasaret, den som du förföljer. Och de som voro med mig sågo väl skenet, men hörde icke rösten av den som talade till mig.
Under denna kväll, medan han stod vid fönstret till sitt rum med rullgardinen uppdragen och såg upp mot de köldgnistrande stjärnorna förtätades Åbergs- och indianboksromantiken till ett beslut. Han fick inte svika. Han måste inte svika. Vad som än hände: man fick aldrig svika en vän. Det var ärelöshet. Hellre då det andra, det kalla, våta, strömmen, döden... Nu gällde det att visa, vem han var.
Vem förkunnade detta förut, så att vi fingo veta det, eller i förväg, så att vi kunde säga: »Du hade rätt»? Ingen fanns, som förkunnade det, ingen, som lät oss höra det, ingen, som hörde eder tala därom. Jag är den förste, som säger till Sion: »Se, se där äro de», den förste, som bringar Jerusalem detta glädjens budskap.
Var inte mallig. Jag ska säja dej, att i går spelte Östermalms fyra mot Elementars femma och dom fick spö. Det var lögn! Fråga Nilsson! Vad var Erik för konung? Han var tokig. Han var en svensk konung. Säg om! De ä väl klart, att han var svensk! Vad hade Erik? Vad han hade? Ja. Inte vet jag. Han hade ett besynnerligt lynne. Vem var det, som stod i målet för östermalmarna? Det var Wallin.
Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom. Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud? Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam, du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder, du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
Men vem trodde, vad som predikades för oss, och för vem var HERRENS arm uppenbar? Han sköt upp såsom en ringa telning inför honom, såsom ett rotskott ur förtorkad jord. Han hade ingen gestalt eller fägring; när vi sågo på honom, kunde hans utseende ej behaga oss.
Han betraktar så noga han kan Carlssons anletsdrag och söker utröna, om han fått sin hyra än. Men han har svårt att se och inskränker sig till att skåla med honom. Då kommer Clara och ropar: Nu är han inne, pastorn! Nu är han inne! Nej, vad fan säger du; är han inne redan! Pastorn hade glömt, vem frågan gällde. Vilken han är inne, Clara? genljöd korus. Gusten, vet jag!
Hon var redan borta, försvunnen nedåt en gränd en smal skugga, uppsugen och slukad av det djupa mörker, som sov invid Frimurarehusets svartgrå vägg. En liten krokryggig man gick omkring och tände lyktorna, en efter en. Och högt över husets svartnande massor brann redan Venus, vårkvällens mäktiga bloss. Man intog ånyo sina platser. Vem var det herr Mortimer talade med? frågade Hall.