United States or Chad ? Vote for the TOP Country of the Week !
Där stod vid sitt bröstvärn Finlands tropp, Såg trotsigt faran emot; Men från rote till rote en hviskning lopp, Man hörde ett dämpadt knot: "Han är borta, han gömmer sig undan igen, Generalen synes ej än." Men han syntes, han kom.
Den levde och virvlade ännu när hela naturen låg i sin vinterdvala; det var ett fritt, starkt och trotsigt vatten, men det visste icke sin tid, det var ett spöke från en sommar som icke mer hade rätt att leva.
Låt bli att trotsigt nalkas ön, Då kriget gör sin rund, Stör icke drottningen af sjön I hennes vredes stund;" Hon slungar mot dig dödens bud I tusende kanoners ljud. Tillbakaträngd var Finlands tropp, Vid polens gräns den stod; Dock flammade ännu vårt hopp Dock glödde än vårt mod. Att bota allt ej troddes svårt Så länge Sveaborg var vårt.
EUBULOS. Kanhända, om ej denna dödens blekhet låg Uppå hans trotsigt böjda läppar, om hans kind Bar färg af lif, om ögat ägde eld och glans, Såg jag TEKMESSA. Hvad såg du, skynda, svara, säg mig, hvad? EUBULOS. Såg jag dock nej, hvem ser väl det omöjliga? TEKMESSA. Säg ut! Kanske omöjligt syns, hvad möjligt är.
Den dugtigaste karlens i socknen svarade hon och skrattade, så att groparne i hennes kinder blefvo ännu djupare. Hon har då honom till käresta, honom och ingen främmande? frågade Ella ånyo. Hvem skulle tvinga Hedda att blifva värdinna i annans stuga än den mans, som hon fattat tycke för? sporde den sköna och såg litet trotsigt upp i smedens ansigte.
Men glöm inte, Johannes, att ett barns skönaste prydnad är villig lydnad mot föräldrar och lärare. Hedra din fader och moder och dig skall väl gå och du skall länge lefva på jorden." Och den gamle läraren lade sin hand på gossens hufvud och såg kärleksfullt på honom. Men Johannes svarade blott med ett trotsigt ögonkast, och suckande vände sig läraren ifrån honom.
Vi behöfva icke alls bekymra oss om honom, han är »all right». Han har blifvit kastad i sjön, men han behöfver ingen lifboj, han behöfver icke klemas med, han kan simma; han är icke född för att bli dränkt, och ni ser hur han år efter år trotsigt möter vågorna, tills han är i spetsen för ett stort »business». Hans början var naturligtvis icke i spetsen, utan vid foten lyckligtvis; därför har hans framåtskridande alltid skett uppåt.
Ute på gatan räckte Ziri honom handen till farväl. Hon såg gråtfärdig ut, hennes läppar darrade. Hastigt slet hon sig ifrån honom och sprang sin väg. Han stod och såg efter henne, och en plötslig kyla smög sig över honom. Han skrattade hårt för sig själv och gick trotsigt nedåt gatan. Farväl, mumlade han, det var således det hela. En ofantlig dumhet. Det var hon som hade förnuftet den här gången.
Han var knappast medveten om vad han sade, och när han nu stod framför henne och andades häftigt med fuktiga, feberlysande ögon som trotsigt såg på henne, skulle han inte ens efteråt ha varit i stånd att redogöra för vilken min hon hade eller hur hon såg ut. Ni dåre ni dåre! mumlade hon och drog honom häftigt nedför trappsteget.
Och då Eusebia icke svarade på denna fråga med annat än ett trotsigt leende, kastade den unge föreläsaren alla betänkligheter över bord och började en väldig straffpredikan, som ingalunda saknade vältalighet, emedan orden ingåvos honom av ett brinnande nit att både näpsa och förbättra Eusebia. Eusebia syntes i början göra våld på sig för att icke avbryta honom.